Sida 175
Bo Jonson Grip
»Nå, har du bly i hälarna?» frågade Bo Jonson; »finns inte säcken?»
»Jo,» svarade Nils.
»Na, hvarför tar du inte hit den då?» fortfor tjutven.
»Jag får inte,» gaf Nils till svar och gapade ånyo på mig, som med förnyade tecken bjöd honom att tiga.
»Får du inte?» upprepade tjufven; »hvad pratar du nu igen för galenskaper!»
»Bokhållarn står på den,» svarade Nils.
Troende mig förrådd, ernade jag genast rusa fram till anfall.
»Har karlen delirium!» mumlade Bo Jonson; »langa du genast hit säcken,» tilläde han högre, »eller täljer jag-din trähjerna till stickor, när jag kommer opp!»
I detsamma blef det kolmörkt i rummet i följd deral att Bo Jonson kröp längre in i källaren, tagande ljuset med sig. Ögonblickligen skyndade jag på tåspetsarna fram från mitt gömställe, drog källarluckan öfver öppningen och kastade mig derefter sjelf framstupa öfver luckan, tryckande knäskålarna mot den. Allt detta, såväl ordvexlingen som handlingen, gick vida hastigare än beskrifningen dcrom. Allt var några sekunders verk.
»Hvad fan, skjuter du för luckan!» ljöd det doft från djupet af källaren.
»Inte var det jag,» skrek Nils, som följt mig och stod helt nära.
»Hvem, om inte du, din erkegalning!» ropades nerifrån.
»Det var bokhållarn!» svarade Nils med full hals.
»Du yrar!» fortfor Bo Jonson; »se så, krångla inte nu, utan bort med luckan!»
»Jag kan inte!» hojtade Nils; »herr Höglund ligger pä den ... jag ska säga se'n hur det gick till.»
»Du är fångad i din egen kula, din erkeskurk!» tilläde jag med så hög röst jag förmådde, ehuru jag, oaktadt stundens allvarlighet, kände en oemotståndlig lust att skratta åt Nils’ kostliga repliker.
En gräslig svordom trängde ur djupet, hvarpå följde en kraftfull, men fåfäng stöt nerifrån mot luckan.
»Finns det något man kan stänga luckan med?» frågade jag Nils.
»Nej,» svarade Nils; »men jag brukar släpa madrassen öfver och lägga mig på den.»
Källa: Project Runeberg ·
