Sida 78
Ett nytt missöde
det inte, för du bara skrynklar ner din krage; så vackra öfverstyng får du inte se på sjelfva hofvet, vill jag lofva; kanske kungen kommer på balen, jag har många gånger helsat på Carl Johan och Carl Johan har helsat på mig, ack hvad han är söt när han äter på Rosendal och ...»
Sandström kom i detsamma och hemtade mig.
»Du är fin som en brudgum,» sade han under vägen; »var nu bara inte för mycket ödmjuk och tafatt. . . Man bör alltid sätta sig på sina höga hästar, om än aldrig så magra, ty gör man det inte i tid, så löper man fara att bli öfverkörd vid första hörn af salongen . . . Men inte behöfver du för det skryta öfver att du åker i egna vagnar eller rättare på dem,» tilläde han skämtande och skrattande på sitt vanliga sätt.
»Men,» yttrade jag, »konversationen är väl...»
»Prat!» inföll Sandström: »tala om väder och vind, som en väderspåman, och far ut, som en profoss, mot allt som är skönt, ädelt och stort. . . Beröm aldrig någon annan än den du talar med, så framt du vill vinna sympatier . . . Tala illa så bra som möjligt om allting, och du har genast verlden på din sida.»
»Det var en hisklig lära,» anmärkte jag.
»Sant, men den är den klokaste en varelse kan följa, som i första rummet ser på sin egen fördel . . . Vill du en gäng bli din egen hyrkusk, så måste du följa den.»
»Men jag har hört att sanningen varar längst.»
»Sanningen varar, men dess bekännare förgås; de tömma giftbägaren med Sokrates, de korsfästas med Kristus,»
»Du blir aldrig din egen, Sandström, aldrig ordinarie embetsman i staten.»
»Aldrig ordinarie embetsman i staten måhända,» svarade han, »men alltid, alltid min egen. Lägga armarna i kors medan skurkarna handla, tiga medan lögnen ryter, det skall jag aldrig kunna göra . . . Men nog nu härom för denna gång. Jag får likväl förbereda dig på att det hus, dit jag nu inför dig, är ett undantag från den vanliga regeln. General R*** är en hedersman och älskar att se sig om-gifven af män med talang och intagande qvinnor. God vän till hans söner, har jag dem att tacka för den lyckan att möjligtvis i afton få dig till vis-å-vis i en kadrill. Hur är det, du är ju stor valsör, om jag mins rätt?»
»Jag för temligen bra, har man sagt mig.»
Källa: Project Runeberg ·
