Sida 85
Evelina
»Men ni har dä inte det ringaste medlidande, min herre!» utropade med skäl modern, i det hon tog ett steg närmare mig.
»Medlidande!» upprepade jag; »jag skall hvsa medlidande med hela verlden, jag, det förstås, men ingen, ingen med mig ... Det är mycket möjligt, min fru, att jag der-med icke gjort er dotter någon särdeles tjenst, ty, sanningen att säga, hade det icke varit vida bättre iöi henne att dö med en sådan som Axel Wendel ån att lefva med honom. Men, enligt min och säkerligen allas omdöme, är hvad som händt det bästa, nemligen att han är död och att mamsell lefver. En man, som icke kan dränka sig utan att nödvändigt ha en stackars flicka med sig i sällskap, ät en gemen egoist, som verlden må vara glad öfver att vara qvitt.»
Dessa mina fraser kunde visserligen innebära någon sanning, men huru jag vid ett dylikt tillfälle kunde komma fram med sådana, har jag efteråt icke kunnat begripa.
»Men,,» fortfor jag i min blinda ifver, »i hvad fall som helst har jag bevisat hennes föräldrar den största välgerning oenom att återgifva dem deras enda barn, och för allt detta har jag knappast fått så mycket som ett simpelt tack en gång. Detta grämde mig i början, icke för något annat än för det att jag i ett slikt uppförande tydligen trodde mig upptäcka den förnäma eller rika verldens vanliga likgiltighet och förakt för en person med min ringa samhällsställning. Hade jag varit löjtnant vid gardet eller skrifvare i konungens kansli, så hade jag helt säkert blifvit bjuden till hen-skapet både på té och supé och måhända äfven fått dansa första valsen med mamsell. Men jag fick för att dansa jag och supera med.»
Modern, synbart förlägen, sänkte sina blickar mot mattan; men dottern fortfor att oupphörligen ha sina fästa vid mig.
»Dock,» återtog jag, »oaktadt min ringhet, har jag alltid sträfvat efter umgänge med folk bättre än jag, men mina bemödanden ha stött på oförmodade hinder. Första gången jag är i Aurora-orden blir jag så godt som körd på dörren och det för mamsells skull. En annan gång är jag på bal hos general R***, men måste fly både från dansen och supén, och äfven det för mamsells skull. Slutligen faller det herrskapet in att köpa ett hus vid Gamla Kungs-hoimsbrogatan, och händelsen gör, att min mor sedan sju
Källa: Project Runeberg ·
