Sida 115
Den gamle öfversten
Öfverste G**, min granne midtemot, kom ofta in på våi- gård. Det roade honom att betrakta våra ekipager, gå in i stallet och mönstra hästarna.
»Dåliga äro de,» brukade han ofta säga om våra f. d. sprakfålar; »men icke stort bättre voro de som vårt kavalleri nyttjade i sista finska kampanjen. Avansera kom just inte i fråga, men man behöfver äfven fötter för reträtten, och de arma krakarne orkade icke ens med det, oaktadt de hade Klingsporren, den Gud fördöme, beständigt i slaksidorna på sig.» •
Slutligen blef det en vana hos öfversten att hvarje morgon på slaget nio infinna sig på mitt kontor för att in-hemta nyheter, och på sådana var aldrig någon brist. Jag hade hyrkuskdrängarnas berättelser från den föregående dagens körningar att omtala; jag disponerade så godt som öfver alla torgets bodbetjenter och mångelskor, för att icke tala om roddartrappan, det bästa postkontoret bland alla; jag hade, med ett ord, nyheter både till lands och vatten.
»Morjens, min unga fältväbel!» var ölverstens vanliga helsning, när han stack sitt vfviga silfverhufvud inom kontorsdörren; »hur lyder rapporten för i går?»
Snart blefvo vi mycket förtroliga med hvarandra, och ofta var jag bjuden upp till honom för att bese hans vapensamling, som var ganska betydlig, och icke sällan visade han genom små presenter något prof på sin ynnest och välvilja för min person.
Morgonen af en vinterdag satt jag framför brasan i min lilla kammare, som ligger en trappa högre än kontoret. Fastän klockan redan slagit nio, hade jag ännu ej gått ner på mitt embetsrum, emedan jag, hemkommen sent på natten, sent hade lemnat min säng. Då öppnades hastigt dörren, och min granne öfversten steg in med sin vänliga morgon-helsning.
»Kontoret var stängdt,» tilläde han, »och som jag der-nere hörde att min unga fältväbel var i sitt tält, så tog jag mig dristigheten att helsa på.»
Jag bad honom naturligtvis vara välkommen, lemnade honom min stol framför brasan och bjöd honom derefter en pipa tobak, den han med sin vanliga fryntlighet mottog.
»Jag ser att min vän också har en liten vapensamling,» anmärkte han, kastande blicken på ett par bössor
Källa: Project Runeberg ·
