Sida 236
En mörk historia
och återvände lugnad till mina hästar, för att gifva dem något foder. Under denna min sysselsättning såg jag en karl i kuskkappa och dito hatt komma in på gården och stiga upp i värdshuset. Efter någon stund, och just som jag sjelf ärnade stiga in, mötte jag kunglig sekreteraren och den der kusken.
»Men hur i all verlden har expeditionssektern fått veta, att jag var på Albano?» hörde jag Söderpalm fråga.
»Det vet jag inte,» svarade kusken, »han bara befallde mig gå till Albano och be herr kunglig sektern titta in till honom på Kräftriket bara på en stund, emedan han hade något högst angeläget att säga herr kunglig sektern.»
Kräftriket är namnet på ett annat, mycket äldre värdshus, som ligger något längre från tulln, ehuru icke mer än ett stenkast från Albano.
»Har expeditionssektern varit länge der?» frågade Söderpalm.
»Han kom nyss.»
»Och är det några flere i hans sällskap?»
Kusken nämnde några bekanta namn på embetsmän i konungens kansli. Söderpalm och kusken lemnade dervid gården och togo vägen åt ifrågavarande värdshus. Aha, tänkte jåg, det är hans herrar förmän i kansliet, som spionerat på honom och förmodligen ärna spela honom något puts. Det var i sådant fall delikat af dem att icke taga in på samma värdshus.
I detsamma snuddade förbi mig en högväxt manlig gestalt, som styrde rakt på värdshustrappan, och snart hörde jag hans steg ljuda i trätrappan, hvilken bar till öfre våningen. Emellertid steg jag in i skänkrummet på nedre botten, der jag fann några personer sittande vid sina toddar. Sedan jag druckit ett glas punsch, gick jag ut, då jag fann trappan till öfre våningen något upplyst och hörde någon komma utför den. Den som kom var just samma resliga herre, hvilken jag nyss förut sett gå upp, men han förde med sig vid armen Söderpalms dam, den svarta dominon. Vid det de gingo förbi föreföll det mig, som om den sköna okända med möda höll sig på benen och att hennes barm våldsamt arbetade under sidenet. Af mannens ansigte kunde jag icke upptäcka annat än en lång krokig näsa, som sköt fram ofvan den uppdragna rockkragen.
Källa: Project Runeberg ·
