Sida 239
En mörk historia
»Jag tror, att gästerna deruppe gå sin väg den ena efter den andra,» yttrade jag, sedan de två aflägsnat sig, till värdshuspigan, som stod öfverst i trappan med ljus i hand.
»Det var för besynnerligt, herr Höglund!» svarade hon, Z^iy hon kände mig; »först kommer ett bud efter kunglig ^p&ktera från några herrar, som tagit in på Kräftriket, fast fe inte begriper, hur bättre herrar kunna ta in på ett så £;3mpelt ställe. Strax derefter kommer den der herrn in, som såg ut som han ville bitas; det var visst en utlän-ding, för han bröt så jag hade svårt för att förstå honom, och han hade rysliga ögon som en tiger och hade skägg på halfva ansigtet. Han frågar efter Söderpalms rum och säger, att han stämt möte på Albano med kunglig sektern och fruntimret, som var med honom. Jag svarar honom, som sanningen är, att kunglig sektern gått bort på en stund och tagit med sig nyckeln till dörrn." Icke desto mindre begär han att genast bli insläppt till fruntimret, men jag nekar att göra det. Då går han till dörren och öppnar den, det vete Gud på hvad sätt. Jag vill följa honom, men han slår till dörren midt för min näsa. Jag hör damen derinne ge till ett rop, men derpå blef det tyst. Efter en stund kommo begge ut, och jag fick den här bankotian för champagnebuteljen, som kunglig sektern tagit in, men knappast hunnit vidröra, och nog var det hederligt; men livad ska kunglig sektern säga, när...»
Anseende mig ha hört nog och liksom drifven af en dyster aning, skyndade jag ut på vägen till Kräftriket; men innan jag hunnit till detta värdshus, mötte jag en täckvagn, hvars hästar jagade i galopp mot staden. Jag trodde mig känna igen den ena af de begge vagnarna. Men hvar var den andra? Jag sökte den fåfängt vid Kräftriket.
»Hur är det,» frågade jag uppasserskan derstädes, »ha inga herrar i vagn varit här i qväll?»
»Inte en kristen själ,» svarade hon vresigt; »allastanna vid det eländiga Albano, och detta bara för den oppnäsiga Lottas skull!»
På mina vidare spörsmål, om hon icke ens sett några vagnar denna afton, sade hon sig minnas, att hon möjligen hört sådana fara förbi, men som hon endast kunde intressera sig för sådana åkdon, som stannade vid Kräftriket, så hade hon icke brytt sig vidare derom. Icke bättre besked
Källa: Project Runeberg ·
