Sida 25
Ett äfventyr i Hagaparken
ETT ÄFVKNTYK I IIAGAPAKKKN.
25
för man får inte se på hvad det kostar, när någonting vigtigt är i görningen; jag ska emellertid tvätta upp dina hvita byxor och ta fläckarne ur din svarta frack; gör nu Som jag sagt, Figge, och glöm för all del icke rövinet.»
Efter denna tillsägelse, hvarunder. min mor ingen enda gång behöfde hemta andan, skildes vi åt. Jag hade vid några tillfällen sett mamsell Christine. Flon hade långt lingult hår, utstående ljusblå ögon, stor hvass näsa och äfven denna något ljusblå på tippen, snarlik ett damasche-radt huggjern. Men tanken på de sex tusen och att snart kunna bli min egen borgare gjorde hennes näsa mindre vådlig att nalkas. Jag tror till och med, att jag två nätter å rad drömde om att jag med henne vid min sida åkte i egna vagnar öfver jorden, ofvan molnen och himmelen, och det efter de ypperligaste helsinghästar i verlden.
Derpåföljande söndagseftermiddag höll jag, såsom be-stämdt var, med vår största »hyrkajsa» utanför min mors port. Utom gumman mor min, fru Linström och hennes dotter, upptäckte och igenkände jag en fru Lagge, enka efter en tunnbindare vid Surbrunnsgatan, samt hennes son, en lång smalbent räkel, som stod i Hassels kryddbod vid Hötorget och nu visade sig med en gitarr hängande i ljusblått band öfver ena skuldran.
»Jag kunde inte undgå att bjuda fru Lagge,» hviskade min mor till mig, »ty jag var på kaffe hos henne i går och hon trakterade mig med risgrynskorf, men inte kunde jag ana att hon skulle ta sin glåmiga son med; men stå bara på dig, Figge, och visa att du kan slå kryddbonesaren ur brädet, fast han har gitarr på ryggen och alla fickorna fulla med russin och mandel.»
De tre fruarna intogo och fylde framsätet, hr Lagge och jag baksätet med mamsell Christine emellan oss. Men som min mors matkorg, lika hög, bred och lång som sätena, intog hela golfvet, så nödgades* både fram- och baksätets passagerare sträcka benen öfver densamma och klämma in sina fötter mellan visavierna, hvilket hade till följd att, vid hvarje stöt den tunga vagnen gjorde, den enas fötter kommo i rätt känbar beröring med de andras sidor.
»Såna rysliga stöflar hr Höglund har,» anmärkte vid ett dylikt tillfälle fru Lagge, som satt eller rättare låg midt emot mig, »jag tror jag fick hela klacken in i veka lifvet på mig . . . Men hvarför nyttjar då inte herrn
Bilder ur verkligheten. 1. 2 b
Källa: Project Runeberg ·
