Sida 26
Ett äfventyr i Hagaparken
skor om sotnrarne, såsom min Adolf och andra kavaljerer bruka?»
»För all del, hr Lagge,» inföll min mor, »akta att herrn inte kommer åt vinbuteljerna med foten, för jag har vin med mig, skam till sågandes,» tilläde hon, för att med denna hugnande underrättelse förmildra intrycket af mina stöflar.
»Tycker inte herrskapet att hvitt klär Christine?» frågade fru Linström.
»Ack, hon är för söt!» ropade min mor och fru Lagge med en mun.
»Men svart klär mig nästan bättre,» anmärkte mamsell Christine, »tv svart klär nästan alla blondiner, men jag ville inte ta på mig min svarta sidenklädning i dag.»
»Ack mamsell!» suckade kryddbobetjenten, »ni är redan farlig nog i den hvita!»
»Nå, hvad tycker du, Figge?» frågade min mor, som förmodligen tyckte att jag dröjde för länge med min komplimang.
»Jag tycker,» svarade jag, »att svarta lackerade selar med messingsbeslag skulle...»
Jag tystnade tvärt, ty jag såg min mor skifta färg och de öfriga stirra på mig som på en förryckt. Saken var den, att jag fortfarande drömde om mitt blifvande hyrkuskverk.
»Hvilket gudaskönt väder!» afbröt ändtligen herr Lagge den pinsamma tystnaden; »hur ljuft att promenera på gräsets gröna matta!»
»Lagom ljuft att promenera i en sådan hetta,» anmärkte min mor; »nej, ska man ha roligt, ska man åka efter par och i en så beqväm vagn som denna, det är min son vi ha att tacka för vagnen, ty min son får allt hvad han vill af sin husbonde, hans husbonde vill ha min son till kompanjon, och min son blir då sjelfskrifven kavallerist vid borgerskapet, ty herrar ledamöter af hyrkuskembetet bli alltid kavallerister vid borgerskapet, efter de ha hästar att rida på, som inte andra ha.»
»Vackra hästar att rida på!» anmärkte kryddbobetjentens mor; »min Adolf skulle icke ha hjerta att vara hyrkusk och se de arma krakarne pinas, nej tacka vet jag krydd-krämare . . . fru Lagge, sa herr Hassel till mig häromsistens, jag är mycket nöjd med fruns son, han gör fyra strutar medan andra göra två, han kan sköta tu par vågskålar på
Källa: Project Runeberg ·
