Sida 274
Några offer för husagan
och när andra klagade öfver att deras drängar hvart halfår afflyttade, klagade mina för det jag atskedade dem.
Jag hade inrättat en pliktkassa, till hvilken drängarne pliktade så ofta de begingo någon förseelse och försummelse. De voro både delegare och kontrollanter, och kassabehållningen användes vid jul och midsommar till trakte-ring åt dem sjelfva, och den som pliktat minst blef värd för tillfället. Värd fyra gånger å rad var en dräng vid namn Jonson, och jag tror nästan, att han aldrig pliktat till ifrågavarande kassa. Också var han den bästa dräng vi någonsin haft, nykter, ärlig och ordentlig.
Men efter två års tjenst vid vårt hyrkuskverk tröttnade Jonson vid det nattliga släpet, onekligen svårare i vårt yrke än i något annat, begärde afsked och flyttade, till allas vår saknad, samt tog tjenst på halfår hos en ung och rik bryggare, som nyligen blifvit sin egen. En och annan söndag helsade han på oss, visande då ett missnöjdt och bedröf-vadt ansigte. Tillfrågad om orsaken dertill, berättade han, att den unge husbonden var särdeles svår emot sitt folk och att hugg och slag med eller utan skäl vankades från morgonen till qvällen, utom det att ord dervid tollo, som ofta voro tyngre än slagen. Han syntes bittert ångra sig att han flyttat ifrån oss och bad att få återkomma, ett tillbud som jag med nöje antog, fullt öfvertygad som jag var, att om han och hans nye husbonde icke kunde komma öfverens, så var det bestämdt den senares fel.
En söndagsmorgon, när jag hade mycket att göra, inkom han på kontoret, mörkare i ansigtet än jag någonsin förut sett.
»Jag fruktar, att jag inte härdar ut till flyttningen,» sade han med dof röst.
»Det är ju bara en månad qvar,» yttrade jag.
»Bara en månad!» upprepade han; »en timmas helvete och en hel evighets kunna komma på ett ut, och för resten har jag-sett något i dag, som inte bådar godt.»
»Och hvad är det?»
»Eller rättare, det är något som jag inte sett.»
»Hvad är det för prat?»
»Vi ha i dag den klaraste sol,» svarade Jonson, »och ändå har jag inte sett till min egen skugga.»
»Hvar har du då dina ögon, din toker?» frågade jag; »jag ser din skugga tydligen på väggen derborta.»
Källa: Project Runeberg ·
