Sida 275
Några offer för husagan
»Herrn ser den, men inte jag,» mumlade Jonson; »men etter herrn ser den, så säg mig åtminstone hur hon ser ut. . . har hon hufvud eller är hon utan.»
»Det är du sjelf som förlorat hufvudet i dag,» sade jag; »men kom igen vid middagstiden, så får jag tala med dig, ty nu har jag omöjligt tid.»
Jonson sade ej något vidare, utan gick, och jag väntade honom förgäfves middagstiden. Många gånger har jag förebrått mig för det jag då affärdade honom så snöpligt. Måhända hade en stor olycka kunnat förekommas och hade det varit mig möjligt att skingra den skugga, som fyllde hans själ, och den hans ögon derför förgäfves sökte på jorden.
Derpå följande natt hemkom till sig den unge b ryggarpatronen glad, upprymd och gnolade på en romans, den han nyss hört från sin fästmös läppar. Han var närmare tjugu år än tretti, var löjtnant vid borgerskapets kavalleri, lefde med i den lyckligare och rikare verlden, en utmärkt valsör i Innocensen, spelade älskarroler på Polymnias säll-skapsteater och kille med gardesofficerarne, hvilkas vederlike han på grund af sin löjtnantsfullmakt smickrade sig af att vara. Han var treflig och älskvärd mot hela verlden, utom mot sitt folk. Hemma i sitt hus den störste tyrann, ansåg han daggen lika oumbärlig för drängarne, som sporren för ridhästen. Gården genljöd af svordomar, hugg och slag, och sällan har något öl blifvit brygdt under så många förbannelser. Följden af ett sådant behandlingssätt hade han genast kunnat se, om han velat. För hvarje halfår fick han allt sämre folk, eller sådana som ingen annan ville ha. Det fanns ingen vecka, då icke någon dräng rymde från honom; men rymmaren, fasttagen och återskickad genom polisens åtgärd, måste tjena ut sitt tunga slafveri ända till flyttningstiden. Utan legostadgan skulle han nödgats stänga sitt verk eller också kasta karbasen på elden, och ovisst är, om han icke hellre gjort det förra än det senare; men i hvilketdera fallet som helst hade hvarken bryggaren sjelf eller hans brygd lidit deraf.
Han hade, såsom nyss nämndes, hemkommit från sina svärföräldrars hus, der han vistats hela söndagen, ty det var första lysningsdagen för honom och hans unga vackra brud. Men innan han beträdde trappan, som ledde upp till hans våning, kom han att kasta en blick inåt gården
Källa: Project Runeberg ·
