Sida 34
Ett äfventyr i Hagaparken
»Ja, jag ska göra det,» bedyrade jag; »jag ska störta mig i Mälaren eller i Saltsjön, hvilketdera ni helst vill, dyrkade flicka! . . . men begär inte att jag kastar mig i Brunnsvikens stillastående vatten, der vågen är som grönsoppa och der fisken simmar död mot dyig strand.»
»Men jag ska göra det!» ropade kryddbobetjenten, rusande mot stranden, plumsande öfver grundet och slutligen doppande sig ner hel och hållen som han gick och stod.
»Ack, du ädle, du djerfve!» utgöt sig Christine, sträckande sina armar efter honom.
Jag stod flat och stum. Fruarne Lagge och Linström uppgåfvo nödrop, men min mor syntes något lugnare; kanske hoppades hon i sin moderliga ömhet för mig, att min farlige medtäflare skulle stanna qvar på bottnen. Men snart höjde sig min rival öfver vattnet och plumsade tillbaka öfver grundet mot stranden, drypande som en svabb och grön som en vasskärfve, ty det var verkligen den tid på sommaren, då vattnet i Brunnsviken grönskar och blommar.
»Din i döden, Christine!» ropade han, slutande henne till sin flödande barm.
»Hu, så våt!» suckade Christine; »men en hjelte är du, min Adolf!»
»Herre jemine!» klagade fru Linström; »han snuskar ju ned den tokiga flickans nya hvita kläd 11 ing b
»Nå, hvad säger ni om detta?» ropade herr Lagge triumferande till mig.
»Ja, hvad säger ni?» upprepade Christine med hånfullt öga.
»Jo,» svarade jag, gifvande spelet förloradt, »jag säger, att man borde lägga hjelten på strykbrädet, ty nog är han nu blött och vriden tillräckligt.»
»Liksom annat byke,» tilläde min mor, skrapande ner i matkorgen de obetydliga qvarlefvorna af vår frukost, för att rädda hvad som räddas kunde.
»Fege niding!» skrek herr Lagge och rusade mot mig med knutna näfvar.
Under vanliga förhållanden hade jag visst inte sprungit för eu halftjog sådana som han. Men han flödade ju som en flodgud, jag hotades ju med en strid både till lands och vatten. Jag ”flvdde derför, men herr Lagge satte efter mig af alla krafter. Det var som jag haft ett regnmoln efter mig i hälarna.
»Ack, du ädle, du djerfve!» upprepade Christine och började springa elter sin älskling.
Källa: Project Runeberg ·
