Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser

Originalsida 66
Originalsida 66
Originalsida 66
Originalsida 67
66–67

Sida 66

Vid Lidingöbro

»Och hvar skall den hemta?»

»Hvar den skall hemta?... Åhjo, vid... vid hörnet af Odinsgatan och Brunkebergs torg.»

>Godt!» svarade jag och antecknade genast beställningen. Men när jag tog mina ögon från kontorsboken, var Wendel försvunnen, så att jag icke kom att fråga honom om orsaken till hans långa bortovaro eller till hans mer än vanligt hemska sinnesstämning.

Hans bleka bild sväfvade emellertid för min blick, och hans dofva röst genljöd immerfort i mitt öra. Drifven af en plågsam oro, besteg jag sjelf kuskbocken och höll med mitt ekipage klockan 7 på bestämd plats. Tvenne personer, en karl och ett tätt beslöjadt fruntimmer, närmade sig genast vagnen. Vikande min krage upp öfver öronen, steg jag ned och öppnade vagnsdörren. Utan att yttra något stego de två in, och derefter körde jag till Lidingö värdshus, med möda återfinnande den eljest så väl kända vägen, tv oktoberqvällen var en af de mörkaste jag upplefvat.

Jag höll framför värdshustrappan. De två stego ur lika tysta som de kommit och trädde in i värdshuset. Jag hade väntat utanför en q varts timme ungefär, då uppasserskan bad mig stiga upp till herrskapet, hvilket jag också gjorde.

I ett af gästrummen en trappa upp fann jag de två, fruntimret sittande på en soffa framför ett bord, försedt med en champagnebutelj och tvenne stora halffylda glas, och Wendel på en stol midt emot henne med ryggen vänd mot dörren. Det var en svartklädd, mycket ung flicka med ett ansigtc af utomordentlig skönhet, såsom jag tyckte, ehuru hvitt och orörligt som marmor.

'Hvad kostar vagnen?» frågade Wendel.

»Det är väl god tid med den saken,» svarade jag, »tv jag förmodar att herrskapet åker hem.»

Wendel spratt till och vände sig 0111.

»Höglund!» mumlade han mellan tänderna.

Det fans ingen annan kusk för tillfället,» upplyste jag.

Här äro pengar för vagnen,» sade han och räckte mig några sedlar.

»Det är jernt dubbelt för mycket,» anmärkte jag och lade hälften tillbaka på bordet; »men hur länge skall jag vänta med vagnen?»

»Kör hem!»

»Ensam?»

Källa: Project Runeberg ·