Sida 71
En afton i Aurora-orden
och välljudande stämma, hade jag pä senare tiden tagit mig till att recitera poem af svenska skalder, dem jag, så mycket min tid det medgaf, med förkärlek studerade. Sålunda hade jag t. ex. hos en borgarfamilj på norr vid något högtidligt tillfälle deklamerat Spastara af Lidner samt Tegnérs Axel och det med sådan framgång, att skalden Ingelman, som var närvarande, icke blott komplimenterade mig derför, utan äfven proponerade brorskål med min ringa person.
»Den som kan recitera ett skönt poem med värma och sanning,» yttrade den älsklige skalden, »den har samma värma som poemets författare och känner sanningen lika djupt som han.»
Det är klart, att ett sådant ord skulle uppmuntra mig till fortfarande öfningar. Jag känner icke, huru Aurora-ordens dåvarande mästare, kammarrådet G**, fått veta något om denna min förmåga, men en dag blcf jag uppkallad till honom.
»Herrn har länge velat in i Aurora-orden,» sade han; »gör ingenting att herrn är hyrkuskbokhållare, ty talangen utjemnar allt. Herrn skall debutera uti melodramen till ett oratorium, som jag komponerat.»
Kammarrådet G**, duglig embetsman samt för öfrigt en af de hederligaste och mest humana menniskor under solen, hade en obetvinglig vurm för att komponera, isynnerhet operamusik. Sjelfva Mozart har säkerligen icke ned-skrifvit så mycket notpapper som G:i’*. I likhet med andra kompositörer ansatt af reminiscenser ur stora mästares verk, var han likväl ärligare än andra plagiatörer, ty när desse blott togo några takter af Mozart eller Weber och måhända bortfuskade dem, tog deremot G** not för not hela ouver-turer, arier och körer, hvilket hade till följd, att G**s musik oftast var som om Mozart eller Weber sjelfva hade skrifvit den. Rättvisligen bör dock erkännas, att G:|::;: komponerat några visor, lika vackra som originella, t. ex.: »Bland glada vänner sjung, le och drick» etc., hvilken på den tiden allmänt sjöngs och omtycktes.
Nu var saken den, att uti Aurora-orden skulle hållas en parentation öfver den förre, nyligen aflidne stormästaren, en mycket ansedd handlande i Stockholm vid namn Rinn-berg, stor vän af musiken och dansen, men äfven af bordet och glaset. Det var till firande af hans minne som G**
Källa: Project Runeberg ·
