Sida 200
1941
Svenska bibeln 400 år.
pre rd
Konung Gustaf och ärkebiskop E. Eidem vid bibeljubiléet i Uppsala.
Kunglig glans över bibeljubiléet i Uppsala.
Med en stämningsrik högtidsgudstjänst och en promotionsfest under de mest solenna former i närvaro av konungen och så gott som samtliga medlemmar av det kungliga huset, firade på fredagen den 31 oktober teologiska fakulteten vid Uppsala universitet minnet av den första svenska bibelns tillblivelse för fyra sekler sedan.
Domkyrkans dånande storklocka budskapade en timme senare att dagen — den dag då Luther för 424 år sedan spikade upp sina 95 teser — var ägnad 400-årsminnet av den första svenska bibelöversättningens fullbordande i detta samma Uppsala. Och klockan 9 denna händelserika jubileumsmorgon mottog teologiska fakulteten på sitt rum på universitetet professor Natan Lindqvists tidigare omnämnda nytryck av Nya testamrentet i Gustav Vasas bibel. Vid det laget hade domkyrkan redan hunnit fyllas av deltagare i högtidsgudstjänsten.
Från sin särskilda läktare i södra tvärskeppet stämde så domkyrkans gosskör under musikdirektör Melanders ledning upp Schitz' »Gloria patri» och medan de klara gossrösterna klingade, skred en liten procession från sakristian sakta fram mot högaltaret. Det var ärkebiskop Eidem, domprost Anderberg, dagens promotor professor K. B. Westman och domkyrkosysslomannen dr Åmark. Ärkebiskopen iförd sitt ärkebiskopliga ornat och domprost Anderberg och prof. Westman ett par av domkyrkans medeltida skrudar.
194
Nationsfanor och ett hav av vita mössor hyllade de kungliga gästerna.
Vid Laurentius Petri grav framför högaltaret stannade processionen, ärkebiskopen läste några bibelord med användande av det ålderdomliga språket i 1541 års översättning samt nedlade en krans på Sveriges förste lutherske ärkebiskops grift. »Gud trefaldig statt oss bi», den femhundraåriga koralen, sjöngs av menigheten, och så följde en inledningsantifoni, hymnen »Gud är vår tillflykt och starkhet», utförd av liturgen, domprost Anderberg, och en kör på orgelläktaren, bestående av över 100 utvalda medlemmar i Allmänna sången, ledda av sin dirigent direktör Weman.
Den högstämda 'gudstjänsten avslutades med Olaus Petri gamla psalm »O, Jesu Krist, som mandom tog», i musikdirektör Wemans bearbetning för manskör, gosskör, solo och orgel med fru Ester Forsberg som solist. Och under tonerna av Bachs preludium och fuga i C-dur lämnade de kungliga och menigheten templet.
Nu vidtog en allmän rusning upp till universitet, dit de kungliga begåvo sig i bilar. Studenter i tusental, ett hav av vita mössor, vällde upp mot planen framför stora trappan för att hylla konungen.
Promotor, professor Westman, manade levande fram bilden av den tid i Uppsala medeltida domkyrkostad, där Laurentius Petri sysslade med sina bibeltexter och för århundraden skänkte formen för svenskt högtidligt språk, en bragd för sekler utförd i ringa villkor. Genom krig och fred, genom segrar och nederlag, under söndag och vardag följde vårt folk dessa texter till dom och väckelse, till stöd och tröst. I folkets nödtider blir bibeln åter och åter den omistliga grundvalen, Finns det än svenskar som förneka sitt samband med den, så finns det ock andra, som oförtrutet arbeta med att få den ut till nya folk kring jordens rund: svenskar ha hjälpt till med bibelöversättningar till flera främmande språk. Senapskornet är vordet ett träd, och himmelens fåglar bygga sina nästen på dess grenar.
Professor Westman öppnade slutligen knäppena till 1541 års bibel och läste på det åldriga tungomålet Psaltarens 90:e, övergick därpå till klingande latin och satte på sig doktorshatten. I detsamma dundrade två kanonskott utanför.
Källa: Project Runeberg ·
