Tillbaka Read Runeberg

Gustaf V och hans tid. En bokfilm. 1938-1947

Originalsida 391
Originalsida 391
Originalsida 390
Originalsida 391
390–391

Sida 391

Förrädaren Vidkun Quisling.

Quisling på Möllergatan 19.

Vidkun Quisling anmälde sig den 10 maj själv hos polisen. Han fick ultimatum till sin kringrända gård att infinna sig senast kl. 7 på morgonen och kl. 6.45 kom han i sin skottsäkra Mercedes Benz som hade en halv decimeter tjocka rutor. Bilen studerades ivrigt utanför Möllergatan 19, där quislingar strömmade in framför polismäns och hemmafrontares gevär. Hirdpolismän hade fått kasta vanliga poliskappor över axlarna, annars riskerade de att bli lynchade.

Tillsammans med Quisling kom hans ministrar Skancke, Axel

Stang, Lippestad, Fuglesang, Vassbotten och von Hirsch.

Quisling spelar diktator trots fällande bevis.

Mannen som lade Norge under fem års träldom, som drev tusentals norska medborgare i döden, som sålde norska liv för makt och tvang Norges hela folk ut i bittersta nöd — det var inte Hitler. Det var norrmannen Vidkun Quisling.

Quislingprocessens första dag, den 20 augusti, blev kväljande sensationell. Här i Oslo har blottlagts ett historiskt skeende mera fullt av svek och besatthet än någon trots förebud kunnat vänta: det var Quisling som i Tyskland genom påverkan, lögn och förvridet tänkande utlöste Norges 9 april. Och som medelpunkt för dessa oerhörda avslöjanden i rättegångens första timmar sitter en tjurig herre som flackar med underliga ögon, slingrar sig bakom medbrottslingar inför frågor vilkas rätta svar sätter signaturen under hans dödsdom och ena minuten kallar Tysklands diktator för Chefen, andra minuten sig själv för Norges och Nordens räddare.

Ett kan fastslås med en gång efter denna första dags insyn i Vidkun Quislings skadade psyke: han kommer aldrig själv att inse vad han gjort. Ännu inför arkebuseringsplutonen kommer han att stå som en missförstådd ljusgestalt, en man av ära i en värld av blinda. Medvetandet om att han själv varit blind och blivit en symbol för allt ärelöst kan aldrig tränga igenom den dimridå av förvända politiska föreställningar och mekanisk personlig hävdelselust som han lagt omkring sig. Kunde det det, så skulle han inte ha kunnat stå här i dag som centralfiguren i historiens mest elakartade förräderimål och fullkomligt omedveten om det beskt roade suset i rättsalen förkunna:

— Här har rests stora och svåra anklagelser mot mig. Det gäller inte bara politiska anklagelser. Jag har även blivit stämplad som tjuv och bedragare — man försöker frånta mig mitt namn och goda rykte.

Med andra ord: mannen tror själv på vad han säger. Det goda skall i rättvisans namn konstateras om honom, även om det han säger vittnar om en mer djuptgående begreppsförgiftning än man trodde vara möjlig hos en icke öppet sinnessjuk person. Därmed dock icke sagt att hans försvar är ärligt: Quisling i korsförhör är en ynklig figur, men en som inte saknar en viss kallblodig rävaktighet. Att han direkt ljuger inför besvärande detaljfrågor är uppenbart. Han behagar glömma data och landsförrädiska sammanträffanden när det passar.

Barbro Alving.

25

Vidkun Quisling vallas mellan rättegångsförhören av norsk militär i »Dödsskogen» i Trandum, där hans forna anhängare gräva upp lik av mördade norska patrioter.

Quisling begärde inte nåd.

Vidkun Quislings saga är all. Kl. 2.35 den 24 oktober fördes han från dödscellen i Möllergaten 19 till Akershus fästning, där han avrättades genom skjutning av en exekutionspluton på 10 man.

Kl. 2 i natt väcktes Quisling i sin cell, och fängelseprästen Peder Olsen underrättade honom om att hans sak behandlats i statsrådet och att domen nu skulle gå i verkställighet.

Prästen tillbringade den närmaste halvtimmen hos den dödsdömde — och minuterna efter halv 3-slaget for Quisling i polisbilen genom den mörka nattens silande regn till Akershus fästning.

x

Vidkun Quisling dömdes den 13 oktober till döden av högsta domstolen. Högsta domstolen rekommenderade inte benådning, och detta gjorde heller inte riksadvokaten. Quisling insände till konungen en framställning, i vilken han hävdar att han blivit oskyldigt dömd, men förklarar att han inte söker benådning. Fru Quisling har däremot anhållit om benådning för sin man. Kungen avslog i statsråd denna ansökan och bestämde att domen skulle fullbordas.

385

Källa: Project Runeberg ·