Sida 260
1943
Solna och Sandviken.
Det blivande Sandviken repeterar för nyårets stora högtidlighet. T. v. i förgrunden folkskollärare Gösta Östlund vid orgeln med kyrkokören.
Stålets stad fick ståtlig invigning.
— Sandviken är i dag en av Sveriges stora vapensmedjor och må så förbli så länge omsorgen om vår frihet det kräver i en värld där förstörelsens krafter myllra och våldets röda ryttare rida i nyårsnatt. Med mod och förtröstan se vi mot den framtid "som brutit deras välde, mot en värld där fred, frihet och rätt — och därmed ordning — råder. Då kan Sandviken åter gå ut på sitt gamla fredliga erövringståg för svenska kvalitetsvaror över hela vårt svenska livsrum, världsmarknaden. |
Med dessa ord och ett fyrfaldigt leve för den nya staden hälsade landshövding Richard Sandler Sandviken. Levet besvarades av en människomassa bestående av så gott som hela Sandviken. Det vär ett högtidligt ögonblick då landshövdingen från kyrktrappan höll sitt högtidstal för den nya staden. Mängden stod tätt sammanträngd under de höga furorna på kyrkbacken, som lystes upp av flammande facklor burna av raka och allvarliga scouter.
När leveropen förklingat och nationalsången sjungits skildes man helt lugnt åt. Det blev inga våldsamma glädjeyttringar.
Sandviksborna är icke av den sorten. Man gick lugnt var och en för att på sitt håll fortsätta firandet av det för Sandviken i dubbel bemärkelse nya året.
+
»Det gamla Sandviken öppnad.»
Stadsfirandet fortsatte på nyårsdagen, då den med stort intresse motsedda utställningen »Det gamla Sandviken» öppnades. Hela eftermiddagen och kvällen var det en jämn ström av besökare till den unika utställningen, som omspänner järnverkets och samhällets historia. Järnverket dominerar, men även arbetarrörelsen har fått en framskjuten plats, liksom bildningsväsendet och skolväsendet.
254
I Solna gamla rundkyrka från I100-talet hölls de första högtidligheterna.
Socialminister G. Möller, prinsessan Sibylla, själv solnabo, kommunalborgmästare J. Enberg och statsrådinnan E. Möller vid bankettbordet.
Solna stad föddes i bitande kyla.
Solnas stadsblivande firades i 12 graders kyla på Råsunda fotbollsstadion med tal av kronprinsen och borgmästaren, sång, deklamation, hornmusik och fyrverkeri samt ett kraftfullt sa sa sa, bra bra bra, Solna, Solna, Solna från den yngre delen av den mångtusenhövdade publiken som var van att tolka sitt hjärtas känslor i hejaramsor. Alla de marschaller som flammade runt den väldiga arenan på nyårsnatten förmådde inte värma den isiga luften över alla de hjärtliga och vänliga ord som yttrades om Solna och dess folk i midnattstimmen.
Men det var, som sagt, bistert kallt på betongläktarna. Kronprinsen såg inte ut att trivas riktigt bra i den höga hatten och det får man inte förtänka honom. Från officiöst håll berättas nämligen att H.K.H. telefonledes tidigare på dagen låtit konferera med kommunalborgmästare Johan Enberg om vilken huvudbonad man lämpligen borde bära. Hög hatt, lär borgmästaren ha svarat, så det var ju sedan inte att undra på att kronprinsen kände sig en aning bedragen när hr Enberg uppenbarade sig med en präktig pälsmössa djupt neddragen över öronen.
Kronprinsen yttrade bl. a.:
Det är i egenskap av ulriksdals- och solnabo som jag nu framför min lyckönskan till vår nya stad.
Ett stadssamhälles uppgift är ju mångskiftande. Här skall sörjas för goda bostäder, goda kommunikationer och goda levnadsförhållanden i övrigt. Här skall sörjas för att människorna på det mest effektiva sätt kunna utföra sitt arbete. Sociala välfärdsanordningar måste finnas i tillräcklig omfattning.Och man måste söka så förnuftigt inrätta hela samhällets liv att individens ekonomiska förhållanden bli så gynnsamma som möjligt. Härtill komma anordningar för såväl själens som kroppens behov av förädling och utveckling.
Källa: Project Runeberg ·
