Sida 232
1942
Två stadsjubileer.
(Ra | S SR Det var tvångt på gatorna, när Kristinehamn firade sin 300-åriga tillvaro,
KRISTINEHAMN 300 år. Kristinehamn, 26 juli.
Jubileumsdagen kom med. hård blåst och morgonen vägde mellan regn och sol men staden vid Varnan har ett gångande skepp i sitt vapen, och tursam är vinden i dess svällande duk. Så skingrades också nu skyarna till en av de mest strålande sommardagarna på länge. Undra se'n på att bortåt 10 000 utställningsbesökare eller nära nog stadens hela befolkning trängdes framför kronprinsens talartribun, lyssnade till allvarsmaningen om att svensk rätt och frihet med alla medel måste hävdas mot vem som än kan hota dessa våra omistliga värden.
Flaggorna smattrade i blåsten på Södermalms utställningsområde och snart smattrade även trumpeterna, när Värmlands regementes musikkår spelade Marcia Carolus Rex. Borgmästare E. Nordenfelt framförde Hantverksföreningens välkomsthälsning och hemställde så, att kronprinsen måtte förklara utställningen öppnad. Kronprinsen tog till orda med kraft och värme, samt slutade — efter att ha berört Kristinehamns historiska utveckling — med följande ord:
— Det är en styrka för ett samhälle att äga en historia. Det är likaledes av oskattbart värde att äga obrutna, goda traditioner. Allt detta bildar liksom ett starkt rotsystem som håller det hela väl förankrat. Det som slutligen dock är det viktigaste för ett samhälle och som särskilt bör framhållas vid ett jubileumstillfälle är dess och dess invånares framiid.
Under sakkunnigt ciceronskap vandrade sedan kronprinsparet och övriga. inbjudna runt på utställningen, vars många attrak-. tioner väckte livligt intresse. Stadshistoriska utställningen och Sjöfartsutställningen demonstrerades av professor H. Kjellin, vid unglottornas utställning stod unglottan Birgitta Westberg i givakt, och på Försvarsutställningen underhöll 'sig kronprinsen länge med beredskapsmannen Gösta Hilding, vars namn skvallrar om gamla soldatanor. Värmlandslucian Inga-Brita Carlsson i östervallskogsdräkt bjöd på »fastingsharar», och Kristinehamns spisbrödsfabrik visade fram sina specialiteter, medan aktiebolaget Stållinor och Albin Motor, K. M. W. och Furuplywood i andra utställningshallar fingo de rundvandrande att dröja kvar
226
SE AR - fr Idylliska Marstrand högtidlighöll jubileet under högsäsongen.
MARSTRAND 500 år. Marstrand, 9 aug.
Ej med stora later firade Marstrand i dag 500-årsminnet av tillkomsten av stadens äldsta privilegiebrev. Det är inga bankettider nu, när enbart kommunalskatten är 12: 50, och då man har stora utgifter att emotse, ställer det sig inte svårt för östadsborna att även vid ett så ståtligt jubileum iakttaga den allmänt predikade sparsamheten.
Hela staden var dock rikt flaggprydd, och från kringliggande trakter samt från Göteborg hade ett stort antal intresserade infunnit sig. Den enda officiella prägel som gavs 500-årsjubileet var en enkel festlighet på societetshuset, bevistad av en fulltalig menighet med landshövding Malte Jacobsson främst bland gästerna. Sedan badkapellet utfört Griegs Landkjenning, hölls hälsningsanförandet av stadsfullmäktiges ordförande, kapten E. Rutgersson, som erinrade om att statsmakterna redan genom privilegiebrevet visat sitt intresse för Marstrand, ett intresse som bibehållits tiderna igenom. Efter sång av lIMarstrands sångsällskap läste författaren Gunnar Edman en av honom författad prolog, varefter redaktör Claes Krantz gav en både intressant och underhållande historik av stadens öden under de fem seklerna.
Han påpekade bland annat sillfiskets oerhörda betydelse för staden, vars befolkning ömsom levt i sus och dus och ömsom i armod. Marstrand har ju varit en mycket betydelsefull plats. Däröver gick trafiken mellan Östersjön och Nordsjön, där möttes hanseater och norrmän. Redan ett par hundra år före stadsblivandet var Marstrand bebyggt. Där fanns till och med ett kloster samt ett slott, vilket senare brändes 1368. Staden har varit mycket seglivad, och trots att den härjats av ej mindre än ett tiotal våldsamma bränder, har den återuppstått ur askan. Staden har visat sin förmåga att leva, och invånarna ha aldrig förlorat hoppet på framtiden. Landshövdingen utbringade till sist ett leve för staden, kapellet spelade »Land, du välsignade», och högtidligheten avslutades med »Du gamla, du fria».
och slutligen intogo kronprinsparet och särskilt inbjudna te med hembakat bröd i utställningsrestaurangen, vilken helt skötes av Hantverksföreningens damer.
Källa: Project Runeberg ·
