Sida 93
1939
Rågöbor till Sverige.
Hjärtligt mottagande vid ankomsten till Stockholm. Hastigt uppbrott — fiskredskap i bagaget.
Kraftiga, trygga, väderbitna, med klara ögon, som under skärmmössor och schaletter nyfiket utforskade storstadens under, gingo rågöborna på torsdagskvällen den 17 okt. i land i Stockholm.
De hade plötsligt fått uppbrottsorder från den plats utanför Tallinn där de varit förlagda en längre tid. Hela natten och hela dagen hade de gungat på Östersjön. På kvällen hade de fått se svenska landet, och många ögon tårades.
Kl. 23.22 lade »Estonia» till vid Skeppsbrokajen, som utrikesdepartementet låtit avspärra ännu strängare än annars brukar vara fallet. Sedan passen granskats ombord började rågösvenskarna en och en droppa i land och samlades så småningom på den mörka kajen, sammanlagt över 100 personer i alla åldrar alltifrån den 76-årige Alexander Änggrön till lille Nisse Espling, som bara är sju månader gammal. Espling hette för resten litet var i skaran, det var en stor släkt på Lilla Rågö, som de här estlandssvenskarna komma ifrån.
Både utrymningskommissionen och rågökommittén voro nere och mötte dem, och rektor P. Söderbäck på Lunnevads folkhögskola, som har gamla förbindelser med estlandssvenskarna, klev upp på ett par lårar och hälsade dem välkomna
i ett kort anförande, som hölls både på
Rågösvenskarna landstiga vid midnatt på Skeppsbrokajen i Stockholm.
rikssvenska och på Lilla Rågöns dialekt — ty fastän Lilla och Stora Rågön bara skiljas av ett två km brett sund, ha de var 'sin dialekt, och de äro ingen annan form av svenskt språk lika.
— Vi är övertygade om att med den arbetsamhet som utmärker er ska ni förstå att här skapa er en utkomst, sade rektor Söderbäck, och rågömännen ströko samt och synnerligen vördnadsfullt av sig sina mössor och åhörde andäktigt, många med händerna knäppta, vad han
hade att säga dem. När han gick över till deras hemös dialekt ändrade de inte en min, för sådant ligger inte för denna jordbrukar- och fiskarbefolkning, men måhända kom det en särskild glans i ögonen på en del av dem, som tänkte på att just det språket kanske aldrig mer kommer att talas offentligt. Ett par av dem kommo bärande på en gammal gumma, som inte kunde gå, och mödrarna lyfte sina små på armen för att de skulle se bättre.
Hastigt uppbrott — fiskebåtarna måste lämnas.
De 110 rågöbor som nu anlände till Sverige hade, enligt vad de berätta, efter utrymningen av Rågö vistats på en plats nio mil utanför Tallinn. Där hade de med för varje dag större spänning väntat på besked'om resan till Sverige. Tillståndet till utresa kom mycket plötsligt sent på tisdagskvällen den 15 okt. Tjugufem lastbilar hämtade rågöborna och deras ägodelar, vilka främst utgöras av värdefulla fiskredskap, för den nattliga färden. in. till Tallinn, som »Estonia» lämnade vid midnatt på onsdagskvällen den 16 okt. Tyvärr gjorde den hastiga avresan att man inte kunde få med alla redskapen. Fiskebåtarna hade också
medförts från Rågö till evakueringsplatsen, men dem måste man nu lämna efter sig.
Två rågögummor vid dukat kaffebord efter ankomsten till Sverige.
Källa: Project Runeberg ·
