Sida 325
1944
Blockadbrytare till Lysekil.
Kullager i racerlastbåtar genom tyska Skagerakspärren.
Under den gångna vintern har snabbgående engelska blockadbrytare trotsat den tyska Skagerakspärren och upprätthållit sjötrafik mellan Storbritannien och den bohusländska hamnen Lysekil. En officiell redogörelse som lämnades i London den 17 juli betecknar detta som »en av den brittiska flottans djärvaste bedrifter».
Det är en flottilj på fem dieseldrivna lastmotorbåtar — möjligen ombyggda kanonmotorbåtar — som gått i denna riskabla trafik. En av dem uppbringades av tyskarna efter att ha fått maskinskada på en av de första turerna, de andra klarade sig hela tiden helskinnade. Lasterna ha huvudsakligen utgjorts av kullager och kullagerstål.
När den engelska handelsflaggan på senhösten i fjol på detta sätt åter visade sig i Lysekil, var det första gången på tre och ett halvt år, som den synts till i svensk hamn. Det kan tilläggas att det inte bara är i Lysekil som »the red ensign» åter dykt upp på det viset, ty en av båtarna som blivit skadad på överfarten fick vid ett tillfälle föras ned till Göteborg för reparation.
RSA TAR 24 AN förra RS De snabba engelska vracerlastbåtarna voro kraftigt bestyckade.
Racerlastbåten »Hopewell» under gång sedd från »Nonsuch's» kommandobrygga.
Snabbgående båtar med unga, frivilliga besättningar lurade tyskarna.
Varje fartyg hade omkring 20 mans besättning, samtliga frivilliga och särskilt utbildade för att kunna möta blockadbrytartrafikens alla svårigheter och faror. Genomsnittsåldern hos besättningsmännen var 25 år, och många var under 20. Samtliga befälhavare var under 40 år.
Bekvämligheten ombord åsidosattes till förmån för lastutrymmet. Däckshuset som skulle rymma samtliga medlemmar av befälet ombord, liksom också salong, kabyss och radiohytt var icke större än 12X5 meter. I varje salong hängde ett porträtt av premiärminister Churchill, och i varje befälhavares hytt en bild av den engelske sjöhjälten sir Francis Drake, den spanska armadans besegrare.
När allting var klart och besättningen noggrant insatt i alla sina uppgifter företogs i höstas den första färden från en engelsk hamn till Lysekil, och därefter uppehölls trafiken under hela den tid nätterna var långa. Mycket värdefull last och även en rad betydelsefulla passagerare befordrades därvid.
Varje resa mellan den strängt upprätthållna tyska blockadspärren omfattade naturligtvis den riskabla passagen genom Kattegatt och Skagerak mellan de av tyskarna ockuperade danska och norska kusterna. En mängd krigslister och knep
tillgreps, ibland med sådan framgång att en del av färderna av de ombordvarande betecknades som »händelselösa». Framgången var, säger krigstransportministeriet, ett samfällt resultat av omsorgsfull planering, mod, bluff och gott sjömanskap, ibland kanske också med tillsats av en viss portion tur.
Tacksamhet mot hamnstädernas folk.
Den engelska redogörelsen uriderstryker att besättningarna mottogs med största vänlighet av invånarna i de svenska hamnar de kom till, och folk visade på allt sätt sin glädje över återupprättandet av den traditionella sjöfarten på Storbritannien. Befolkningen har för visso gjort sig förtjänt av de engelska sjömännens tacksamhet.
Trafiken upprätthölls av Ellermans Wilson Line, och fartygen var »Gay Corsair», befälhavare R. Tonton, »Gay Viking», befälhavare H. Whitfield, »Hopewellb,, befälhavare D. Stokes, »Master Standfast», befälhavare O. R. W. Holdsworth samt »Nonsuch», befälhavare-H. W. Jackson.
Ett av fartygen, »Master Standfast» misslyckades vid ett tillfälle att komma igenom spärren och uppbringades av tyska övervattensfartyg, varvid befälhavaren omkom, men bortsett härifrån förekom varken skador eller förluster genom fientlig aktion.
319
Källa: Project Runeberg ·
