Sida 378
+
Fredlig rysk krigsfångeinvasion över svenska
gränsen.
Gävle, 13 juni.
De första 2400 ryssarna av de 75 000 som befriats i Norge befinner sig nu på svensk mark. I Kil stod middagsbordet dukat för dem vid I9-tiden i kväll, därifrån fortsatte de efter en timme, och när de vid 5-tiden på torsdagsmorgonen den '14 juni är framme vid etappmålet, Gävle uthamn, är det första de möter en skylt med texten »Dobro pozjalovatj» — »Välkomna» och en med texten »Dobryj putj» — »Lycklig resa». Även på två andra ställen passerade i kväll krigsfångetåg gränsen. Till Storliens station kom det ena från Trondheim vid midnatt, till Riksgränsens station det andra från Narvik ett par timmar tidigare.
Det är ingen liten apparat FOstaben i Gävle satt igång för att över Fredriksskans hamn kunna transitera sammanlagt 35 000 ryssar, en apparat som också tillkommit på rekordtid.
372
Den första mjölkflaskan på många år uppskattades livligt av de ryska krigsfångarna.
Ryska krigsfångar
je vd
Gott humör trots svåra um-
bäranden i de tyska fånglägren.
Gävle, 14 juni. För mer än hundra år sedan gjorde en rysk här invasion på Fredriksskans utanför Gävle, varom en minnessten invid det nuvarande hamnområdet berättar. Invasionen av i dag var av betydligt
tredligare slag; den var den första
transporten frigivna fångar som tidigt i morse med Sovjetfanan i spetsen marscherade från sitt tåg in i tältstaden. En dryg timme försenad gick på middagen deras båt den finska »Aldebaran» till Raumo.
Ryssarna kom i svenska transportvagnar bäddade med halm och wellpapp, varjämte fanns ett par tredjeklassvagnar för de omkring 40 officerare som ingick i denna transport. Ledare var den ståtlige, brunbrände Ivan Sofka, klädd i den engelska kakiuniformen med tillhörande Montybasker, en prydnad för vilken armé som helst.
Många av dem som kom i dag har suttit både 3 och 4 år i fångenskap. Ja, där fanns en chaufför från Tula som hade haft oturen att bli tagen på krigets första dag. Hans fång-
odyssé hade fört honom över polska läger och över Hamburg till Norge. Förhållandena i de tyska lägren var fruktansvärda, ingen som ej själv varit där skulle kunna föreställa sig hurudana de i verkligheten var, säger han. Tula-chaufförens ord bestyrks av många andra, vilka på en förståelig tyska ger detaljer om svält och misshandel som tillsammans ger exakt samma bild man så många gånger förut fått.
När rysståget kom i morse spelades det och sjöngs i vagnarna till dragspel och balalajka; mången satt med blomsterbuketter i handen, som han fått av norrmän i Oslo, av svenskor och svenskar i Arvika och Kil. Stämningen var naturligtvis god men några tecken på glädjerus sågs inte — man tar dagarna som de kommer när befrielsen är verklighet. Tågofficeren, löjtnant Forsberg, lär väl sällan ha haft en så väl disciplinerad trupp.
Ryssarna hade i natt när man gjorde uppehåll fått hett vatten till sitt te, där de ätit sin medförda mat, var och en hade hållit sin plats och allt var frid och förnöjsamhet. Skaran som kom var lika brokig som klädseln. Där fanns pojkar med så nordiska ansikten som helst. Där fanns mongoliska typer, alla åldrar var representerade, från 18 år upp till 52, med hemortsrätt i Leningrad eller i skuggan av Ural.
En 52-årig rysk krigsfånge får sin mat serverad på kronans porslin.
Källa: Project Runeberg ·
