Sida 774
Krigsartiklar ...
på en bryggas olika ändamål och deraf beroende bredd, bärighet och styrka skiljer man emellan: kolonnl. normalbrygga, som är afsedd att passeras af alla vapenslag i vanlig marschformering och derför har en 3 m. bred brobana, gångbrygga l. smal brygga med en bredd af omkr. 2 m., afsedd för infanteri i flankmarsch (utan utryckta rotar) samt kavalleri och artilleri under derefter lämpade formeringar, samt spång, som med en bredd af 0,5 till 1,5 m. endast är afsedd för infanteri på ett eller två led. Hvarje brygga består af tvänne hufvuddelar: stöden och broningen. Stöden, på hvilka sjelfva brobanan hvilar, kunna vara antingen fasta, stående på vattendragets botten, eller flytande på vattnet. Till stöden räknas äfven de båda landfästena, medelst hvilka bryggan hvilar på stränderna. Afståndet mellan två närliggande stöds medellinier, som vanligen tages 4 till 6 m., kallas ett mellanstycke. Broningen består af underslag, 2 till 6 i bredd, hvilka uppläggas på stöden, samt plankor, som läggas tvärs öfver underslagen (vid spänger läggas plankorna vanligen på särskilda tvärträd längs med bron), och öfverslag, som tjena att fasthålla plankorna och derför läggas ofvanpå dessa, ett å hvardera sidan af brobanan midt öfver de yttersta underslagen, med hvilka de sammansurras. Broningen är således i hufvudsak lika för alla bryggor, men stödens konstruktion företer stora olikheter. Vid den permanenta materiel, som finnes på ett krigsbrygge-ekipage, utgöras stöden af pontoner, ett slags stora flatbottnade båtar af jernplåt, af hvilka tvänne vanligen sammansättas till ett stöd, som förankras i strömmen, samt ett slags tvåbenta bockar, på hvilka hufvudet kan höjas och sänkas för olika vattendjup. Vid nödfallsbryggor begagnas såsom fasta stöd fyrbenta bockar, der bottnen är jämn och vattendjupet ej öfverstiger 2,5 m., tvåbenta bockar, eller s. k. hängselbockar, på ojämn botten och ända till 3 m. vattendjup, pål-ok på grundare vatten och der bottnen lämpar sig för pålning, hvarjämte äfven på mycket grundt vatten kunna användas skanskorgar, rustbäddar med påsalning, starka redskapsvagnar o. dyl. Såsom flytande stöd användas, alltefter tillgång på materialier, dels stora båtar eller pråmar, som dertill apteras, dels flottar, sammansatta af stockar eller vattentäta tunnor, de senare sammanhållna genom en ram af sparrar eller slanor. För att de flytande stöden må qvarhållas i brolinien, måste de dels förankras, dels sins emellan förenas genom korsvis spända dragtåg. För bryggslagning med den permanenta materielen kan man, sedan densamma blifvit aflastad från vagnarna och landfästet blifvit utlagdt, räkna en erforderlig tid af 2 till 5 minuter pr mellanstycke (6 m. längd). För bryggslagning med nödfallsmateriel åter erfordras en half å en hel timme pr mellanstycke, hvartill kommer en minst lika lång tid för materielens anskaffning och tillredning.
Krigshistorien har alltsedan äldsta tider att uppvisa en mängd storartade bryggslagningar, af hvilka några, särskildt de af svenska trupper
under nyare tiden utförda, här exempelvis må omnämnas. Xerxes lät på sitt tåg mot Grekland 480 f. Kr. slå en brygga öfver Hellesponten, som der hade en bredd af omkr. 2,200 m. Då stormen förstört de utförda arbetena, byggde han en ny brygga på 360 stora fartyg, hvilka utlades tätt intill hvarandra. Till skydd för denna brygga utlades vidare i en trubbig vinkel uppströms om densamma 300 fartyg, som fästes med väldiga ankaren samt förenades såväl sins emellan som med de först nämnda fartygen medelst grofva tåg. Denna brygga egde tillräcklig styrka och varaktighet, så att Xerxes efter krigets slut på densamma åter kunde draga sig tillbaka till Mindre Asien. -- Alexander öfvergick 336 f. Kr. Donau i dess nedre lopp på en brygga slagen å flottar, hvilka till en stor del uppburos af vattentäta luftsäckar. Dessa voro hopsydda af de djurhudar, af hvilka tälten voro förfärdigade. En likartad brygga slog han äfven öfver Oxus, der denna flod enligt Arrianus hade en bredd af 1,500 m. -- Julius Caesars romerska legioner voro utrustade med ett slags bryggträng, i hvilken stöden utgjordes af dels tunnor, dels urhålkade trädstammar, dels också lätta båtar af djurhudar, spända öfver en stomme af starka videgrenar. Under sitt krig i Gallien beslöt Caesar att göra ett infall i Germanien och slog för den skull en brygga öfver Rhen nära holländska gränsen. Denna brygga, som uppbars af i flodbottnen nedslagna grofva pål-ok, utfördes på 10 dagar och kan med fäst afseende på strömmens bredd och hastighet, anses som ett mästerverk i brobyggnadskonst. -- Under medeltiden förföll den militära brobyggnadskonsten likasom i allmänhet all krigskonst; och om äfven några enstaka exempel under 1400- och 1500-talet gifvas på bryggslagningar medelst medförd materiel, så är det dock först med början af 30-åriga kriget, som en krigsbryggeträng åter kan sägas tillhöra en ordnad härs utrustning. Pontonerna förfärdigades under denna och den närmast följande tiden af mycket olika material, såsom trä, koppar, jernbleck, segelduk och läder. Men icke allenast den medförda materielen erhöll under nämnda krig en ofta återkommande användning vid öfvergång af strömmar, såsom Oder, Elbe, Lech, Regnitz m. fl. Äfven medelst på stället anskaffad nödfallsmateriel utfördes storartade bryggslagningar, t. ex. Gustaf Adolfs berömda öfvergång öfver Lech på en bockbrygga, som slogs i fiendens åsyn. Under Karl X Gustafs tid slogos till största delen af hopsamlade båtar och fartyg åtskilliga bryggor, af dem tvänne öfver Bug, en öfver Vysloka, en öfver Weichsel samt en öfver Mewe. Under Karl XII:s krig i Polen förekommo många bryggslagningar, förnämligast öfver Weichsel. Till stöd användes vanligen flottar eller pråmar. Vid öfvergången af Düna 1701 byggde Dahlberg först flottar (försedda med träbröstvärn), på hvilka han öfverförde fotfolk, och använde sedan dessa flottar till stöd för bryggan. I kriget mot Ryssland förekommo sedermera flere ganska betydande bryggslagningar: öfver Njemen, Bölder, Berezina, Drusa, Dnjeper, Neva, Desna, Vorskla m. fl.
Källa: Project Runeberg ·
