Sida 119
Olynthos ...
benämnd Visingsöserien l. Visingsöformationen (se d. o.). Norr om O:s granitmassa, vid Borghamn, finnes silurisk kalk (ortocerkalk) i nästan horisontala bäddar och är der föremål for brytning. Denna kalk höjer sig endast obetydligt öfver Vetterns yta. På ett relativt litet område träffas der följaktligen flere skilda formationer, och O:s geologiska byggnad har varit föremål för mycket olika tolkningar. Hisinger antog, att graniten är yngre än Visingsöserien samt att den genombrutit skiffrarna och dervid förorsakat dessas uppresta läge. Den horisontalt liggande ortocerkalken vid Borghamn skulle deremot enligt hans mening vara afsatt efter granitens framträngande. Enligt en annan åsigt skulle graniten ej blott vara yngre än Visingsöserien utan äfven yngre än ortocerkalken, d. v. s. den skulle äfven hafva genombrutit denna. Numera är man dock allmänt ense derom, att graniten är äldre än båda de anförda formationerna, hvilka följaktligen icke hafva blifvit genombrutna af graniten, utan tvärtom afsatt sig på densamma. Skiffrarnas uppresta läge antages i stället stå i samband med uppkomsten af Vetterns bäcken, hvilket skett genom en storartad sänkning af den underliggande berggrunden. Den nuvarande Vetterns plats upptogs ursprungligen af urberg, hvars yta bildade fortsättning af O. På detta urberg hade Visingsöserien afsatt sig i horisontala lager och betäckte då äfven O. När Vetterbäckenet instörtade, blef en del af Visingsöseriens lager så att säga hängande på O:s vestra sida, och det är följaktligen sänkningen, som är anledning till skiffrarnas uppresta läge. Genom erosion bortspolades i tidernas längd Visingsöseriens lager från urberget på ömse sidor om den sjunkna rännan, medan de i denna -- Vetterbäckenet -- voro skyddade och der kunde bibehålla sig till våra dagar. Vetterns bäcken var då h. o. h. fyldt af ifrågavarande serie. Derefter afsattes silurlagren på såväl Visingsöseriens som urbergets genom abrosion jämnade yta. Sedermera inträffade den tilldragelse, genom hvilken östgötaslätten nedsänktes i förhållande till omgifvande urberg, och det är antagligt, att O:s norra och östra sidor angifva en del af gränsen för det sänkta silurområdet. Silurlagren bortsvämmades i sin tur från höjderna och finnas numera i behåll endast på den lägre belägna Östgötaslätten. Vetterns af Visingsöserien utfyllda bäcken utgräfdes under istiden delvis, och det nuvarande vattenbäckenet har sålunda äfven isens erosion att tacka för sin tillvaro. O. sjelf är ett stabilt parti, beläget mellan tvänne sänkta områden, eller, enligt geologisk terminologi, en s. k. horst. Sådana partier i berggrunden hafva särdeles passande blifvit jämförda med en på en sjöbotten liggande, upp till vattenytan räckande sten, kring hvilken vattnet vid isläggningen småningom sjunker, så att den is, som ursprungligen betäckte vattenytan (och äfven stenen), bräckes kring stenen eller lutar sig upp mot honom, hvarigenom denne synes högre än isen på vattenytan. Gränsen mellan O:s urberg å ena sidan samt Visingsöserien och silurlagren å den andra utgöres enligt denna åsigt af förkastningar. A. G. A. G. N.
Ombord, sjöv. Se Bord.
Ombordläggning (kollision), jur., den tilldragelse, då ett fartyg drifvit eller under gång tornat på ett annat, så att skada derigenom uppkommit. I äldre tider gällde rörande ersättningsskyldigheten för sådan skada, att hvartdera fartyget skulle ersätta skadan till hälften, i fall ombordläggningen skett af våda, mot den vallandes vilja eller genom bådas förvållande, men att den vållande endast i det fall skulle ensam gälda skadeersättningen, att han med vilja påseglat det andra fartyget. Numera gäller deremot, att, om fartygs ombordläggning skett genom det ena fartygets befälhafvares eller besättnings vållande, den skyldige skall ersätta uppkommen skada med skyldighet för rederiet att med fartyg och frakt ansvara för denna ersättning, hvaremot, då sammanstötningen förorsakats genom vallande å båda sidor, hvartdera fartyget skall draga sin skada, så vida icke domstolen pröfvar skäligt, att den ena parten såsom mera vållande till ombordläggningen bör gälda äfven någon del af den andres skada. Har ombordläggningen skett af våda, får hvardera parten draga sin skada. Huruvida vållande till ombordläggningen föreligger bedömes med ledning af laga föreskrifter angående hvad å fartyg bör iakttagas till undvikande af ombordläggning (k. förordn. d. 20 Febr. 1885; jfr Sjölag af d. 23 Febr. 1864, §§ 172--175). K. H. B.
Ombos (Fornegypt. Nubit, »guldstaden», Arab. Kom Ombo) är namnet på en ruinplats, belägen på östra Nilstranden under 24° 38' n. br. I forntiden var O. en folkrik stad, men företer nu den dystra anblicken af en åt fullständig undergång invigd ruinsamling. Af de två tempel från Ptoleméernas och romarnas dagar, som här funnits, har det ena nära nog helt och hållet uppslukats af Nilen, och det andra kommer förr eller senare att vandra samma väg. Öcknen, som här når ända intill Nilens strand, har sändt fram sina sandkolonner, som till större delen begraft det ännu något så när bevarade templet. K. P.
Ombrerade (Fr. ombrés, af Lat. umbra, skugga) kallas strimmigt färgade ylletyg, å hvilka hvarje strimma är mörkast midt på och ljusnar alltmera åt sidorna.
Ombrometer (af Grek. ombros, regn, och metron, mått), regnmätare. Se Nederbörd. -- Ombrometrograf (af Grek. grafein, skrifva), nederbördsmätare, som automatiskt upptecknar den fallande nederbördens mängd; sjelfregistrerande regnmätare. Sådana apparater finnas af flere olika slag, för hvilkas konstruktion den gemensamma principen ligger till grund, att den i mätaren fallande nederbörden nedrinner i ett kärl, som, då det blifvit fullt, vickar öfver och uttömmer sitt innehåll samt derefter återtager sin ursprungliga ställning. R. R.
Ombrone (Lat. Umbro), flod i mellersta Italien (Toscana), upprinner 15 km. ö. n. ö. oni Siena vid klostret Ombrone och faller ut i
Källa: Project Runeberg ·
