Sida 645
Pilgrimen ...
framgång. P. blef 1748 professor vid den gamla konstakademien samt uppsatte omkr. 1750 en plan till dennas nydaning, hvilken sedan i hufvudsak följdes, då akademien 1754 utvidgades. Såsom porträttör utvecklade han en betydlig verksamhet samt var Fredrik V:s och hans båda gemålers mest omtyckte målare. Också följde den förnäma verlden deras exempel, så att P. var ständigt sysselsatt. Af hans arbeten från den danska tiden må nämnas många bilder af Fredrik V (bland dem en stor till häst å Frederiksbergs slott), af drottningarna Lovisa och Juliana Maria, konung Kristian VII, som barn och ung, drottning Karolina Matilda, Sofia Magdalena som prinsessa (i Sveriges Nationalmuseum), grefve A. G. Moltke, konstakademiens direktör Saly, E. Ewald, ryske ambassadören baron J. A. von Korff m. fl., af hvilka många, särskildt de kungliga bilderna, graverades af J. M. Preisler, Baurenfeind, de Lode o. a. Äfven i historiemålning, genre och »död natur» försökte han sig. Såsom lärare vid akademien hade P. betydligt inflytande både under Eigtveds och hans efterträdare Salys tid, och hans lärjungar, bland hvilka Lor. Pasch d. y. 1754 eröfrade akademiens stora silfvermedalj (första gången den utdelades), vunno ofta stipendier och resepensioner. Af konstakademien i Wien blef han ledamot 1756, af Petersburgs konstakademi 1769. -- Då Saly i Juli 1771 tog afsked, valdes P. till akademiens direktör för två år; men det var under bekymmersamma omständigheter han tillträdde sin befattning. Akademien miste under struenseeska väldet en stor del af sina inkomster, och dertill fick hon ett nytt reglemente, som ålade henne att upprätta »ornamentsskolor», afsedda för handtverkares utbildning. Öfverenskommelsen med skråna för detta ändamål samt åtskilliga andra ärenden, bland hvilka bevarandet af Charlottenborg åt akademien, som hotades med att bortjagas från detta palats, kräfde både kraft och omtanke hos den nye direktören. Han var vid denna tid föga gynnad af hofvet. Och antagligen till följd af afundsmäns tillskyndelse bröt nu ovädret lös öfver honom, möjligen i samband med den nyss inträffade hofrevolution, genom hvilken Struensee störtades. P. var en af de förste riddare af Vasa-orden, som Gustaf III utnämnde; och på sommaren 1772 erhöll han på begäran kungligt tillstånd att mottaga utmärkelsen. Emellertid synes man sedan deri funnit ett tillfälle att göra sig qvitt P.; ty i Sept. affordrade man honom en afskrift af den ed han vid ordens mottagande aflagt, och kort derefter erhöll han befallning att inom 24 timmar resa till Gottorp för att å en tafla måla prins Earl af Hessen med gemål och barn. P. såg deri, om med rätt eller orätt är oafgjordt, ett slags förvisning och anhöll genast om afsked från sina befattningar, hvilket han ock d. 26 Sept., »i nåder» och med beviljande af en årlig pension, erhöll, dock med föreläggande att oförtöfvadt lemna Danmark. »Jag befann mig således», yttrar P. i en 1774 till Gustaf III ingifven ansökan, »straffad på det hårdaste sätt, utan att man sade mig, att jag var brottslig till något, brödlös vid några och 60 år samt min lilla förmögenhet i det mesta förstörd genom en forcerad försäljning». En biograf upplyser, att P. 1773 skulle genom danska utrikesministeriet under hand gjort ansökan att få återvända till sin förra befattning, hvilket således skulle visa, att hela detta förlopp berott på en öfverilning å P:s sida. -- Emellertid bosatte han sig till en början i Helsingborg, blef 1773 ledamot af svenska Målareoch bildhuggare-akademien, reste till Stockholm, mottogs der särdeles nådigt af konungen och erhöll i Dec. 1774 en årlig pension af 2,000 dlr smt, räknadt från Mars s. å. Han flyttade då till Nyköping. Men 1777, då konungen på resa åt södra Sverige besökte honom, erhöll han befallning att göra ett utkast till en tafla öfver konungens kröning. Detta gillades, och kontrakt uppgjordes om målningens utförande. Innan detta kom till verkställighet, hade P. i Dec. 1778 valts till Målare- och bildhuggare-akademiens direktör, och detta val förnyades sedan flere gånger, så att han innehade befattningen till sin död. I Stockholm började han 1780 sitt ansvarsfulla värf. Oaktadt sin framskridna ålder blef han af verklig betydelse för Akademiens utveckling: hennes skolor vunno allt större anseende; de årliga utställningarna, ursprungligen ingenting annat än elevuppvisningar, riktades med arbeten af ledamöterna och började blifva af betydelse för allmänhetens konstsmak; konungens och andra beställares intresse för konstnärerna stegrades i ej oväsentlig mån. Vid sin sida hade emellertid P. sådana män som Adelcrantz, Sergel, Masreliez, Pasch m. fl., och han förstod att förena alla dessa krafter i fruktbärande verksamhet. Sin konstnärsbana ville han sluta med den stora kröningstaflan (nu i Nationalmuseum), hvilken han 1784 påbörjade, men en olämplig arbetslokal, tilltagande ålder och en småningom försvagad syn gjorde, att han fick lemna den ofullbordad. Till omvexling målade han några studiehufvud och porträtt, bland dem sitt eget (i konstakademien), m. m. I början af 1792 blef han sjuklig, och sedan dess angreps hans syn alltmera. Han afled d. 2 Mars 1793 (ej 1794).
Sin hufvudsakliga konstnärsbana tillryggalade P. i Danmark. De många porträtt han der utförde utmärkas af en elegant anordning, spirituel, ehuru, enligt samtidas vittnesbörd, ej alltid trovärdig uppfattning af personligheten samt en lysande färg, som genom sin originella, i ljusgrönt dragande hufvudton, sin smältande fördrifning och sitt egendomliga skimmer ovilkorligen behagar, om än en oväldig granskning måste medgifva dess subjektiva art. Tecknare var P. aldrig i egentlig mening, ehuru han mot slutet af sin bana blef det mer än förut; men han förstod att »med färgspelets och ljusdunklets tillhjelp dölja en mindre säker teckning», och till följd deraf äro hans konturer ofta något sväfvande och obestämda. Såsom historiemålare har han, utom den ofulländade kröningstaflan, hvars anordning är förträfflig, efterlemnat hufvudsakligen blott två större arbeten, hvilka han förde med sig från Köpenhamn och straxt efter sin återkomst sålde, nämligen La
Källa: Project Runeberg ·
