Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat

Originalsida 79
Originalsida 79
Originalsida 78
Originalsida 79
78–79

Sida 79

Ogham ...

egenskaper. Ogräsväxter äro i regeln väl utrustade för att bestå i »kampen för tillvaron», och det är ofta omöjligt att utrota dem. Derom vittnar också det kända ordspråket »ondt krut förgås icke så lätt», hvari »ondt krut» icke är annat än en förvrängning af det motsvarande tyska ordspråkets unkraut, som betyder ogräs. Många ogräsväxter hafva följt den menskliga odlingen jorden rundt, så att man finner dem frodas under de mest olika klimatiska förhållanden. Ingen jordmån är så mager, ingen mark så fast och hård, att icke ogräs kan trifvas der. För de odlade växternas trefnad och rätta utveckling är ogräsets aflägsnande ett nödvändigt vilkor, hvilket dock ej alltid är så lätt att fylla. Man rensar så ofta som möjligt i trädgårdslanden, men ogräsen komma snart åter, hälst om de blifvit endast afryckta och ej uppdragna med hela roten. Man skyfflar gångvägar och, der så kan ske, i de planterade landen; men dervid ofta nog endast afskäras ogräsen i jordbrynet, och derigenom dödas rötterna icke, ifall de äro mångåriga. De ettåriga ogräsväxterna kunna dock lättare hållas i tukt genom skyffling, emedan deras rötter dö bort, sedan skyffeln afskurit desamma. Ett af de allra besvärligaste ogräs i gräsplaner är den bekanta maskrosen (Taraxacum officinale), som svårligen, i fall den riktigt fått innästla sig, kan utrotas på annat sätt än genom gräsplanens omgräfning och grundliga rensning från alla maskrosrötter. Såsom exempel på allmänna ogräs må nämnas Senecio vulgaris, Lamium purpureum (m. fl. arter af samma slägte), Stellaria media, Cerastium arvense, Capsella bursa pastoris, Thlaspi arvense, Chenopodium album, Poa annua samt arter af slägtena Atriplex, Spergula, Fumaria, Polygonum, Galeopsis, Bunias, Aegopodium. O. T. S.

Ogygia, Kalypsos ö. Se Kalypso.

Ogygia, paleont., trilobitslägte, som står nära Asaphus och förekommer i undersiluriska bildningar såväl i Sverige som annanstädes. B. L-n.

O'Hara, psevdonym för irländske författaren J. Banim.

Ohemul (uttalas numera, sedan man förlorat känslan af -ul såsom afledningsändelse, med betoning på sista stafvelsen) hade i det äldre lagspråket betydelsen: som ej kan »hemulas», d. v. s. försvaras för klander, ej bevisas med full eganderätt tillhöra den ifrågavarande personen, sedan i allmänhet: oförsvarlig, olaglig. Denna senare betydelse hade ordet redan i Lydekini anteckningar till Vestgötalagen (från omkr. 1300), såsom det framgår af uttrycket »Wisar maþer sin suen huggæ eller sla eller takæ vhemmolth, swari þen sum gör» (skickar någon sin sven att tillfoga någon annan sår eller slag eller att olagligt tillgripa något, svare den derför, som det gör). Numera har ohemul betydelsen af: som ej kan bevisas (t. ex. en ohemul beskyllning), obehörig, obefogad, orättmätig o. dyl. R. G.

Ohio [åhe'jå], biflod till Mississippi, uppstår på 270 m. höjd vid Pittsburgh i vestra delen af Pennsylvania genom föreningen af den från staten New York kommande Alleghany och den på Laurel mountains i staten Virginia upprinnande Monongahela samt strömmar mellan staterna Ohio, Indiana och Illinois på norra samt Vest-Virginien och Kentucky på södra sidan hufvudsakligen i sydvestlig riktning till Mississippi, med hvilken den förenar sig vid Cairo på 98 m. höjd. Längd 2,035 km., flodområde 554,200 qvkm. Flodens fall är likformigt, och blott på ett ställe, vid Louisville, förekomma forsar, som vid högt vattenstånd ej hindra mindre fartyg, men af större måste kringgås medelst en kanal. Vattenståndet är ganska vexlande, och mången gång stiger strömmen på en enda natt 3,5 m. Skilnaden mellan hög- och lågvatten öfverstiger i regeln icke 9 m., men stundom inträffa oerhörda öfversvämningar (såsom i Febr. 1883 och 1884). Af de båda källfloderna är Alleghany (se d. o.) störst och farbar med mindre båtar till Olean, 418 km. Monongahela är farbar med ångbåtar till Brownsville (97 km.), med mindre båtar ytterligare 190 km. längre upp. Större bifloder till O. äro Muskingum, Scioto, Great Miami och Wabash fr. h. samt Great Kanawha, Licking och Green river fr. v. De vigtigaste städerna vid O. äro: Pittsburgh, Alleghany, Wheeling, Portsmouth, Newport. Covington, Cincinnati, Louisville, New Albany och Evansville.

Ohio [åhe'jå], den tredje, med afseende på rikedom och folkmängd, bland Nord-Amerikas förenta stater, ligger emellan 38° 27' och 41° 57' n. br. samt 80° 34' och 84° 49' v. lgd fr. Greenw. samt begränsas i n. af staten Michigan och sjön Erie, i ö. af Pennsylvania och Vest-Virginien, i s. af Kentucky och i v. af Indiana. Areal 106,341 qvkm. Större delen af staten bildar en mot s. v. lindrigt sluttande, delvis vågig slätt af 130--470 m. höjd. Mellersta delen af staten består af bördiga prärier; resten var ännu i början af 1800-talet tät urskog. Hufvudfloden är Ohio, som på en sträcka af omkr. 700 km. bildar östra och södra gränsen, och som i staten upptager Muskingum, Scioto, Great och Little Miami. Till Eriesjön flyta Maumee, Portage, Sandusky och Cuyahoga. I statens centrala del är medeltemperaturen för året 10--11° C. (vintertemperaturen - 1°, sommartemperaturen + 23°). Sommarvärmen uppgår stundom till 38° i skuggan och vinterkylan till - 34°. Plötsliga temperaturvexlingar, uppgående på ett dygn ända till 23 grader, förekomma ofta, i synnerhet om vintern. Regnmängden vexlar mellan 1,170 mm. i Ohiodalen och 810 mm. vid Eriesjön. Jorden är i allmänhet mycket bördig och passande, om icke för jordbruk, åtminstone för gräsväxt. Mest gifvande äro de s. k. »bottom lands», d. v. s. flodernas alluvialdalar, i synnerhet Sciotos och Miamis. Jordbruket är ock hufvudnäringen och sysselsätter 2/5 af hela befolkningen. Hela spanmålsproduktionen uppgick 1880 till 66,6 mill. hl., deraf 16 mill. hl. hvete, 39,4 mill. hl. majs och 10 mill. hl. hafre. Med afseende på kreatursafveln intager staten andra (efter Illinois), om ej första, platsen i unionen, och särskildt är fårafveln högt utvecklad (ullproduktionen uppgår årligen till mer än 9

Källa: Project Runeberg ·