Teknisk tidskrift 1923

24 FEBRUARI 1923

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 8

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

ÅRGÅNG

53

INNEHÅLL: Den svenska stenkolsdrilten på Spetsbergen, av kommerserådet Axel F. Enström. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.

DEN SVENSKA STENKOLSDRIFTEN PA SPETSBERGEN.

Föredrag vid Svenska teknologföreningens allmänna sammanträde den 23 februari 1923

av kommerserådet Axel F. Enström.

Med anledning därav att frågan om de i svensk ägo befintliga stenkolsfyndigheterna på Spetsbergen och deras framtida öde står på dagordningen torde det erbjuda ett visst intresse att skärskåda de tekniska och ekonomiska möjligheterna för ett upprätthållande av den svenska stenkolsdriften därstädes. Framställningen kommer att i huvudsak ansluta sig till det betänkande, som nyligen avgivits av riksdagsman Bernh. Eriksson och undertecknad i egenskap av inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga för avgivande av yttrande rörande tillvaratagande av statens intressen i ifrågavarande stenkolstillgångar. Betänkandet innesluter en teknisk utredning, verkställd av kommerserådet Sidenvall, till vilken jämväl kommer att refereras.

Till en början må emellertid i korthet lämnas en översikt av en del för uppfattningen grundläggande faktiska iörhållanden bl. a. ur geografisk, klimatologisk och geologisk synpunkt. För ungefär ett år sedan lämnade bergsingenjör A. Hemming i ett föredrag i Svenska teknologföreningen en utförlig redogörelse för hithörande förhållanden jämte en beskrivning över de nuvarande anlägg-

Fig. 1.

skära här in i landet, den norra kallad Isfjorden, den sydligare bestående av en yttre havsbukt, kallad Bellsund och en inre del, van Mijens bay fortsatt av Braganza bay. (Fig. 2.) Av de i svensk ägo befintliga stenkolsfälten ligga de tre ännu icke bearbetade Pyramidberget, Btinsows land och Erdmans tundra vid Isfjorden, där jämväl det största av de norska kolfälten är beläget. Det s. k. Braganzafältet, beläget vid den inre delen av motsvarande fjord, innehåller den svenska fyndighet, inom vilken gruvdrift öppnats. I fältets norra del — Liljevalchs berg — är Sveagruvan upptagen.

uingarna, varur jag satts i tillfälle hämta en del data och

bilder.1

Kartan (fig. 1) bringar i erinring ögruppens läge i förhållande till norra Europa. Det är på västra sidan av ön, stenkolsfyndigheterna återfinnas. Tvenne djupa rjordar

För fullständigare uppgifter må hänvisas till Gunnar Andersson: »Spetsbergens koltillgångar och Sveriges kolbehov», Stockholm

1917.

Klimatet på Spetsbergen är visserligen av arktisk karaktär, men på västkusten väsentligt modifierat av den här framstrykande golfströmmen. Utanför fjordarnas mynning blir havet sålunda icke isbelagt. Temperaturen är jämn och håller sig vintertiden på — 20 — 25°C. Nederbörden är jämförelsevis obetydlig. Snön är till största delen yrsnö, som i vissa därför lämpliga terrängavsnitt blåser ihop till drivor, men eljest icke förekommer i större myckenhet.

8.1**