Sida 567
Perspektivpump ...
den nord-amerikanska unionens, med lagstiftningsmakten uppdragen åt kongressen, som består af en senat och en representantkammare och sammanträder hvartannat år. Senatorerna väljas af jordinnehafvare departementsvis, de deputerade genom allmänna val, 1 för hvarje 30,000-tal af befolkningen. Hvartannat år nyvälj es 1/3 af kongressen. Ett permanent utskott af 7 senatorer och 8 deputerade, hvilket väljes vid slutet af hvarje session, öfvervakar styrelsen, när kongressen ej är samlad. Presidenten väljes, jämte 2 vice-presidenter, för 4 år och utöfvar den verkställande makten genom ett kabinett af 5 ministrar. Presidenten utnämner prefekter i departementen (departementos) och underprefekter i provinserna (provincias); prefekterna utse guvernörer i distrikten (distritos). Deputeradekammaren kan anklaga presidenten för öfverträdelse af konstitutionen; senaten är domare. Konstitutionen stadgar absolut politisk frihet, men icke religiös. Rättskipningen utöfvas af en högsta domstol i Lima, af en öfverdomstol i hvarje departements hufvudstad, af en domare i första instans i provinserna och af fredsdomare i kommunerna. Landet är indeladt i 19 departement. Hufvudstad är Lima. -- Statsinkomsterna härrörde före det olyckliga kriget med Chile (1879--83) hufvudsakligen från försäljningen af guano, som var regeringens monopol, och till en mindre del af tullar. Direkta skatter existerade ej. Öfver budgeten under de sista åren saknas officiella uppgifter; men det är kändt, att det finnes en stor årlig brist, enär inkomsterna af guanoförsäljningen ej äro tillräckliga att betäcka kostnaderna för de stora allmänna arbetena, särskildt de dyrbara jernvägsanläggningarna, samt räntan på den stora statsskulden. Den utländska skulden uppgick 1886 med sedan 1875 upplupna obetalta räntor till 252 mill. soles, den inländska konsoliderade skulden till 27,8 mill. soles, hvarjämte oinlöst pappersmynt var ute för närmare 90 mill. soles. -- Arméns styrka har för 1887--88 bestämts till 4,000 man, fördelad på 6 bataljoner infanteri, 2 regementen kavalleri, 2 artilleribrigader å 3 batterier och 1 batteri mitraljöser. Dessutom finnes en polisstyrka på 3,370 man. Flottan, som i början af 1870-talet var den starkaste på Syd-Amerikas vestra kust, dels förolyckades under kriget, dels togs af Chiles nybyggda pansarbåtar, så att den nu består af endast 2 kryssare och ett par transportfartyg. -- Republikens vapen är en treklufven sköld; det högra af de båda öfre fälten innehåller en lama i blått, det venstra ett cinchonaträd i hvitt, det nedre ett ymnighetshorn i rödt. Flaggan består af tre vertikala strimmor: de båda yttersta röda, den inre hvit (på krigsflaggan med vapnet).
Historia. De förste kände innevånarna i P. tillhörde ursprungligen flere olika, i många stammar delade indianfolk, som till sist uppgingo i inkas rike. Den förnämsta folkstammen var de kejserliga inka, som bebodde de två mellersta delarna af sierran från Cerro Pascos bergsknut till Vilcanotas, ett afstånd af omkr. 600 km. Naturen är här storslagen. Hvarje zons alster äro samlade i dalarna och på bergssluttningarna, men de hinder naturen ställer mot landets uppodling pröfva menniskans fintlighet till det yttersta och skärpa hennes krafter till deras öfvervinnande. Jämte inka bodde der fem andra stammar, som en gång talat olika språk, hvilka nu, med undantag af några i inkas gemensamma språk qvarlefvande ord, äro förlorade. I sjön Titicacas bassäng fanns en annan folkstam, af gammalt kallad colla, nu känd under namnet aymara. Dess språk finnes qvar och liknar i grammatiskt afseende inkas. Inom collas område, men både i språk och utseende olik de andre innevånarna, fanns en vild stam, uru, som bebodde vassbäddarna och öarna i södra delen af sjön Titicaca. I trakten n. om Cerro Pasco, som omfattar Maranhãos bassäng, lefde många krigiska stammar, som talade ett språk, hvilket inka kallade chinchaysuya. Den peruanska kusten synes ursprungligen hafva varit bebodd af en småväxt, plattnäst stam af fiskare, chango, som utmärkte sig genom sitt milda och gästvänliga sinnelag. Den kustbefolkning, som efterträdde denna, var mer civiliserad. Den synes hafva bildat skilda samhällen i de olika dalarna, hvart och ett under en höfding. Dess bevattningsarbeten utvisa stor omsorg och skicklighet, och hvarje användbar bit af landet var upparbetad. Inka kallade detta folk yunca. Det utdog snart och har lemnat rum för negrer och kineser. Inkas politik gick ut på att tvinga alla de underkufvade stammarna att antaga deras språk. Detta, som af den äldste spanske grammatikern kallades quichua, är derför ännu i allmänt bruk i P:s bergstrakter. De vilde indianerna i bergen norr ut tillhöra icke den peruanska folkfamiljen, utan utgöra en del af den stora guarani-gruppen i Amazonflodens bäcken.
Storartade ruiner af väldiga byggnader på flere ställen i P. antyda, att der långt tillbaka i tiden funnits mäktiga herskare, som kunde förfoga öfver otaliga arbetare. Dessa arbeten äro ofulländade och hänvisa derpå att den styrelse, som begynt dem, och som måste hafva beherskat hela P., blifvit störtad. En tid var landet sedermera splittradt mellan många skilda stammar. Men småningom uppbyggde inka, det mäktigaste och mest civiliserade folket, ett väldigt rike, med Cuzco till utgångs- och medelpunkt. Detta verk, som sannolikt upptog fem århundraden, var nyss fulländadt, då spanjorerna i början af 1500-talet upptäckte P. Vid denna tid sträckte sig inkas rike -- inka var namn på såväl fursten som folket -- från floden Ancasmayu n. om Quito till floden Maule i södra Chile. Inka hade en statsreligion med ett talrikt presterskap och ofta återkommande religiösa fester. Skalderna bevarade i sina sånger historien och traditionen. Vägar, vid hvilka posthus voro uppförda, gingo öfver de vildaste bergskedjor och de ödsligaste öcknar hundratals mil. Ett väl ordnadt jordbruk, en god statsförvaltning och utarbetad statistik utmärkte inkas styrelse. Byggnaderna visade en ovanlig arbetsskicklighet. Äfven som metallarbetare
Källa: Project Runeberg ·
