Sida 566
Perspektivpump ...
Vegetationen är i allmänhet densamma som i den vestra sierraregionen. Skogsregionen (montañan) sönderfaller i tvänne afdelningar, den öfre subtropiska, på östra sluttningarna af Anderna, samt den täta tropiska skogen, på slätterna omkring Amazonfloden. Den subtropiska afdelningen är vigtig genom värdet af sina produkter och intressant genom sin storartade naturskönhet. Långa bergskedjor löpa ut från Anderna, småningom aftagande i höjd. Ett stort antal floder flyter genom dalarna, cinchonaträdens egentliga hemland. Den värdefullaste arten, Cinch. calisaya, finnes i Caravaya-skogarna i södra P. och i Bolivia. I de varma dalarna finnas stora cocaplanteringar, hvilkas årliga produktion skattas till 6,8 mill. kg. Andra växtalster från dessa varma dalar äro kaffe, kakao, socker och tropiska frukter af alla slag. I de stora skogarna längre österut finnas byggnadsträd af många slag, kautsjukträd af slägtet Hevea, många olika palmer och träd, som lemna sassaparill, vanilj, ipecacuanha och kopaiva. Den rika och mångfaldiga faunan är densamma som i Brasiliens skogar.
Befolkningen. Den första folkräkningen i P. anställdes 1793 och gaf en totalsumma af 1,076,977 pers. (617,700 indianer, 241,225 mestiser, 136,311 spaniorer, 40,337 negerslafvar och 41,404 mulatter), oberäknadt de vilde indianerna i montañan. Detta ådagalägger en sorglig folkförödelse sedan inkas-rikets fall, hvarom de öfvergifna terrasserna på bergssluttningarna, en gång i hög kultur, bära ett tyst vittnesbörd. Den sista folkräkningen (1876) gaf till resultat 2,621,924 pers. (oberäknadt Tarapaca och Tacna); af dessa voro 57 proc. indianer, 23 proc. mestiser och 20 proc. af spansk härkomst, negrer, kineser och utländingar, deraf 18,082 européer, till 1/3 italienare. Utom räkningen komma omkr. 350,000 vilda indianer. Med undantag af de sistnämnde höra de peruanske indianerna till quichuastammen och en gren af densamma, aymara.
Materiel odling. P:s nationalförmögenhet utgöres af dess mineralrikedom, dess får, som lemna värdefull ull, dess skördar samt produkterna af dess jungfruliga skogar. Silfvergrufvor sträcka sig längs hela bergskedjan från Hualgayoc till Puno; de bearbetas här och der, men medelpunkten för grufdriften är Cerro de Pasco, der 1884 producerades 58,643 kg. Humboldt skattade den peruanska silverproduktionen före 1803 till 872,638,900 pesos. Exporten af guano från Chinahaöarna började 1846 och fortfor till 1872, då tillgångarna voro uttömda. 1853--72 utskeppades 8 mill. eng. tons. Sedan dess hafva lagren på Lobos-, Macabi- och Guañape-öarna samt på kusten af prov. Tarapaca bearbetats, men den sistnämnda, som har de största tillgångarna, tillhör numera Chile. Mycket vigtig, men ock ödesdiger för landet var den stora rikedomen på salpeter i nyssnämnda provins, från hvilken genom Iquique salpeter exporterades för 30--40 mill. kr. årligen. Sockerodlingen i kustdalarna har en stor framtid för sig, likaså bomullsodlingen; större delen af produktionen går till Storbritannien. Äfven vinodlingen har blifvit en lönande industri; silkesmasken och konsjonell odlas med framgång. I sierran produceras stora qvantiteter af hvete, korn och potates, och millioner skålpund alpaka- och fårull exporteras. Från skogarna i montañan komma kinabark och andra medicinalväxter, coca, kaffe af finaste qvalitet, kakao och kautsjuk. Den utländska handeln är störst med Storbritannien och Tyskland samt förmedlas hufvudsakligen genom hamnarna Payta, Eten, Chimbote, Callao, Pisco och Mollendo. Enligt officiel beräkning värderades importen 1884 till 11 mill. soles och exporten till 7,96 mill. soles (1 sol = 2,68 kr.). Handelsflottan räknade 1877 147 fartyg (deraf 8 ångfartyg), om 49,860 tons. Ett nät af jernvägar, afsedt att utveckla landets tillgångar, har varit under byggnad sedan 1852, hufvudsakligen på statens bekostnad. 1878 voro öppnade för trafik eller under byggnad 11 linier tillhörande staten, med en längd af 2,061 km., 8 linier tillhöriga enskilda med 798 km., längd samt 2 linier tillhöriga dels staten, dels enskilda, 407 km. i längd. Telegraflinjerna hade 1878 en längd af 2,223 km. Den utmed vestra kusten af Amerika lagda telegrafkabeln har stationer vid Payta, Callao och Mollendo, och P. står således i direkt telegrafisk förbindelse med den öfriga verlden.
Andlig odling. Befolkningens bildning är något högre i P. än i de nordligare republikerna. Universitet och skolor upprättades ganska snart efter den spanska eröfringen, ehuru åtminstone de förra numera föga motsvara sin benämning. Universitetet San Marcos i Lima (stiftadt 1551) är det äldsta i Nya verlden. Två mindre universitet, i Cuzco och i Arequipa, upprättades, det förra 1598, det senare 1616. Elementarundervisningen uppgifves vara obligatorisk för båda könen och kostnadsfri i de skolor, som underhållas af kommunerna. Högre skolor har regeringen inrättat i departementens hufvudstäder. Lima har utom universitet en bergsoch ingeniörsskola och ett offentligt bibliotek, och der liksom i några andra städer finnas enskilda högre skolor under ledning af europeiska lärare. -- Den allena herskande, genom författningen erkända och skyddade religionen är den rom. katolska; dock räknade man 1876 ej mindre än 5,087 protestanter, 498 judar, 27,073 tillhöriga andra bekännelser och 22,393 af okänd religion. I kyrkligt hänseende bildar landet ärkebiskopsstiftet Lima (upprättadt 1539, ärkestift sedan 1546); till detsamma, höra biskopsstiften Cuzco (1537), Trujillo (1577), Arequipa och Guamanga (Ayacucho, 1609), Maynas l. Chachapoyas (1805), Puno (1862) och Huanuco (1865). För presternas utbildning sörja seminarier i stiftens hufvudstäder. Den fordom mycket rika kyrkan har numera förlorat sina egendomar och äfven sitt inflytande öfver folket. Af det en gång ovanligt stora antalet kloster återstå endast få, och de fordom vigtiga missionerna af jesuiter och franciskaner bland indianerna hafva indragits.
Författning och förvaltning. Den nuvarande konstitutionen är af år 1860, då 1856 års författning reviderades. Den är bildad efter
Källa: Project Runeberg ·
