Sida 572
Perubalsam ...
intog och plundrade han Genua, vann sedermera en seger vid öfvergången af Sesia (1524) och inföll tillsammans med Bourbon i Provence. Med Lannoy och del Vasto delade han äran af segern vid Pavia (d. 24 Febr. 1525), men han blef svårt sårad i slaget och afled d. 25 Nov. 1525, sannolikt af gift. I trots af sin ungdom var P. en af tidehvarfvets störste härförare. Han var gift med den ryktbara skaldinnan Vittoria Colonna (se Colonna 4). -- Hans brorson Alfonso d'Avalos, äfven känd under namnen Guasto och del Vasto (f. 1502, d. 1546), blef efter honom kejserlig general-en-chef uti Italien och 1536 generalkapten i Milano. Vid Ceresole besegrades han 1544 af fransmännen. C. O. N.
Pescennius Niger (Pescenninus N.), en romersk fältherre, som, fastän af låg börd, genom skicklighet och förtjenst hade uppnått den höga värdigheten af ståthållare i Syrien, när kejsar Pertinax mördades (193). Då uppmanades han af sina soldater och innevånarna i provinsen att hämnas Pertinax' död och taga tronen i besittning. Han var dertill villig, men uraktlät att genast söka försäkra sig om de andra provinserna. Under tiden hade en verksammare medtäflare, Septimius Severus, gått honom i förväg och i Rom låtit afsätta den af pretorianerna till kejsare upphöjde Didius Julianus samt intagit hans plats. Vapnen måste då afgöra tvisten. Niger besegrades först nära Hellesponten och sedan i Cilicien samt dödades under flykten (194). R. Tdh.
Peschel, Oskar Ferdinand, tysk geograf, f. 1826, d. 1675, redigerade från 1854 tidskriften »Das ausland», tills han 1871 kallades till professor i geografi vid universitetet i Leipzig. Han var en genialisk främjare af den geografiska vetenskapens framsteg. Skrifter: Geschichte der erdkunde bis auf A. von Humboldt und K. Ritter (1865; 5:te uppl. 1884); Neue probleme der vergleichenden erdkunde (1870; 4:de uppl. 1883); Völkerkunde (1874; 6:te uppl., bearb. af A. Kirchhoff, 1885); Abhandlungen zur erdund völkerkunde (utg. af J. Löwenberg, 1877--78); Physische erdkunde (bearb. af G. Leipoldt, 1880--81; 2:dra uppl. 1883--85).
Peschiera [peskiära], köping och fästning uti italienska prov. Verona, vid Mincios utlopp ur Gardasjön och vid jernvägen mellan Milano och Verona. Det bildar nordvestra spetsen af den berömda fästningsfyrkanten vid Mincio-linien (P., Verona, Legnago och Mantua) samt har ett litet, men fast citadell, ett tyghus, en arsenal för flottiljen på sjön samt ett till fästningen stötande förskansadt läger för en stor armé. Omkr. 3,000 innev. -- P., medeltidens Piscaria, tillhörde efter 1405 Venezia, som 1796 utrymde det åt österrikarna, hvilka efter nederlaget vid Lodi s. å. uppgåfvo det åt Bonaparte. Denne lät sätta fästningen i försvarsskick. 1848 blockerades och besköts den af piemonteserna från d. 10 April till d. 31 Maj. Österrikarna kapitulerade sistn. dag, men erhöllo den åter redan d. 14 Aug. Med Mantua och de venetianska provinserna kom P. 1866 till Italien.
Peschitto. Se Bibelkanon och Bibelöfversättningar, sp. 461.
Peschka-Leutner [löjt-], Minna, tysk sångerska, f. i Wien 1839, elev af H. Proch och fru Bochholz-Falconi, gift 1861 med en läkare Peschka i Wien, har väckt uppseende för sin koloratursång under olika engagement i Breslau (1856), Dessau, Wien, Darmstadt, Leipzig (1868--76), Hamburg och Köln (efter 1883). A. L.
Pesello och Pesellino, namn på tvänne florentinska målare, rörande hvilka mycken förvirring rådt på grund af Vasaris misstag ont dem. -- Pesello d. ä., egentl. Giuliano d'Arrigo, f. 1367, d. 1446, var målare och arkitekt samt deltog i täflingen för uppförandet af kupolen å dômen i Florens. Som målare har han ej efterlemnat något kändt verk. En öfvermålad bild, De tre vise männen (i Uffizi), förr tillskrifven honom, är nu tilldelad Cosimo Roselli (af Morelli). -- P:s dotterson, Francesco di Stefano, kallad Pesellino, f. omkr. 1422, d. 1457, var först lärjunge af sin morfader, men ofvergick sedan till Fra Filippo Lippis skola och är att anse som en af dennes bäste lärjungar samt såsom en god målsman för florentinska konsten under 1400-talet. Hans verk äro sällsynta, men mycket värderade. Det förnämsta är Treenigheten, en del af ett altarverk (nu i Londons National gallery). Derjämte finnas af honom målade predellabilder (understycken vid altarverk, med flere mindre bilder), såsom tre delar af en predella i Florens' akademi, medan de andra två (med legendhistorien) finnas i Louvre, två andra i Pal. Doria i Rom och en (S. Nikolaus' legend) i Casa Buonarroti (Florens). P. dekorerade dessutom s. k. cassoni (stora brudkistor), af hvilka ett par bilder finnas i Pal. Torrigiani (Florens), framställande Davids seger och» triumf (tillskrifna Benozzo Gozzoli), samt flere egas af Morelli i Milano. C. R. N.
Peseta, Se Franc, Myntsystem och Peso.
Pesjaur l. Pisjaur (Eng. Peshawar). 1. Division i kejsaredömet Indien, Pendjab, omfattande nordvestligaste delen af landet vid Afganistans gräns. Areal 21,707 qvkm. 1,181,289 innev. (1881), deraf 69,000 hinduer, 6,724 sikher, 4,390 kristna och resten muhammedaner. I geografiskt hänseende, liksom förr äfven i politiskt, hör P. till Afganistan samt består af en högslätt vid Indus och dennes biflod Kabul. Med undantag af torra sträckor vid östra och vestra änden af Kabuldalen är landet väl odladt och mycket bördigt, väsentligen en följd af en i stor utsträckning genomförd konstgjord bevattning. Området består af de tre distrikten P., Kohat och Hazara. -- 2. Distrikt i nord vestra delen af ofvannämnda division. Areal 6,485 qvkm. 592,674 innev. (1881). -- 3. Hufvudstad i ofvannämnda division och distrikt, vid en biflod till Kabul, omkr. 23 km. ö. om Kaiberpasset. 79,982 innev. (1881). För mogulkejsarna och för sikherna liksom nu för England har P. stor strategisk betydelse såsom en framskjuten post mot Afganistan. Engelsmännen hafva derför anlagt starka försvarsverk och underhålla en stor
Källa: Project Runeberg ·
