Sida 571
Perubalsam ...
Roms plundring 1527 flydde han till Siena, der han målade Paris' dom i taket till Villa Belcaro samt den märkvärdiga fresken Kejsar Augustus och den tiburtinska sibyllan i kyrkan Fontegiusta. Hans stafflitaflor äro få och sällsynta; bland dem må nämnas Sabinskornas bortröfvande (i Pal. Chigi i Rom) samt en Helig familj (i Pal. Pitti i Florens). 1535 återvände han till Rom, der han dog 1537. C. R. N.
Peruzzi, Ubaldino, italiensk statsman, född i Florens 1822, började sin politiska bana 1848, då han gick såsom kommissarie från den toskanska regeringen till Wien. Hemkommen befordrades han till gonfaloniere (borgmästare) i sin födelsestad, men afsattes 1850 för sina liberala tänkesätt, hvilka emellertid skapat honom en stor popularitet. Han gällde snart för en hufvudman inom det moderat-liberala partiet. 1859 tillhörde han den provisoriska regeringen i Toscana, efter freden i Villafranca sändes han i politiskt uppdrag till Paris, 1861 tog han såsom representant för Florens säte uti Italiens förenade parlament, kallades s. å. in i ministèren, först som chef för de offentliga arbetena, 1862 som inrikesminister, och drog sig 1864 tillbaka till sin plats i parlamentet. Han anses för en af de bäste talarna och mest begåfvade ledarna för det moderata partiet. Honom tillkommer egentligen äran af de många nya byggnadsverk, som försköna Florens.
Per varios casus, per tot discrimina rerum, Lat., genom vexlande äfventyr, genom så många faror. Yttrandet är en hexameter ur Virgilius' »Aeneis» (I, v. 204).
Perversitet (Lat. perversitas, förvändhet), med., ett förvändt läge (situs perversus) af inre organ, såsom då hjertat ligger i högra brösthalfvan, lefvern i venstra sidan o. s. v. F. B.
Pervigilium (egentl. nattvak) kallades hos romarna särskildt den nattliga gudstjenst till ära för Bona Dea, i hvilken endast gifta qvinnor fingo deltaga. Under kejsaretiden började man fira en dylik fest, dock med tillträde äfven för män, åt Venus, som ett slags nattens drottning (noctiluca). För en så beskaffad fest vid vårtiden är den dikt författad, hvilken ännu finnes i benåll under namn af Pervigilium Veneris. Den innehåller 93 i strofer indelade välklingande trokeiska tetrametrar med refrängenen cras amet, qui numquam amavit, quique amavit cras amet (den ej älskat förr, i morgon älske; den också, som älskat förr) och går ut på att fira gudinnans makt, som i vårens dagar väcker allt till nytt lif. Dikten anses vanligen hafva blifvit författad i 2:dra årh. e. Kr., möjligen af P. Annius Florus. Framställningen har i allmänhet en retorisk prägel, stundom är den något sentimental. R. Tdh.
Peräseinäjoki, kapell under Ilmola pastorat i Vasa län, Finland, bestämdt sedan 1882 att utgöra ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Åbo ärkestift, Vasa öfre kontrakt. Areal 371 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 3,592 personer (1885). A. G. F.
Pes (plur. pedes), Lat., fot; versfot.
Pesade (-sa'd; Fr., af peser, väga), ridk., hästens stegring l. resning på bakbenen.
Pesante, Ital., musikt., »tungt», patetiskt.
Pesarese. Se Cantarini.
Pesaro, hufvudstad uti italienska prov. Pesaro e Urbino, vid Foglias utlopp i Adriatiska hafvet och jernvägen Bologna--Ancona. 13,180 innev. (1881). De forna stadsmurarnas plats intages sedan 1830 af offentliga promenader. Jämte domkyrkan, S. Francesco, förtjena nämnas prefekturpalatset (hertigarnas af Urbino gamla palats), Rossiniteatern (öppnad 1818), stadshuset, med en betydande majolikasamling, Olivieri-biblioteket (omkr. 14,000 bd, 600 handskrifter och ett litet museum) samt ett stort dårhus. Rossini (»Svanen från P.»), som var född i staden, testamenterade sin förmögenhet till ett musik-lyceum, och hans staty restes 1864 nära jernvägsstationen. Den endast för mindre fartyg tillgängliga hamnen försvaras af ett af fransmännen bygdt fort. Tillverkning af siden, läder, glas och lergods. Exporten består af vin, olja, fikon, tryffel, siden, läder etc. -- Det gamla Pisaurum blef romersk koloni 184 f. Kr. Under medeltiden hörde P. än till östromerske kejsaren (jämte Ancona, Fano, Sinigaglia och Rimini bildade det Pentapolis maritima i Exarkatet), än till påfven, än till enskilda familjer (Malatesta, Sforza, Rovere). 1631 kom det å nyo till Kyrkostaten. Under familjen Rovere, hertigarna af Urbino, var P. en medelpunkt för den italienska konsten och literaturen.
Pesaro, S. da. Se Cantarini.
Pesaro e Urbino, provins i mellersta Italien, i det forna landskapet Markerna, vid Adriatiska hafvet. Areal 2,964 qvkm. 228,842 innev. (1881). Det är ett lågbergigt land, slätt endast vid kusten och längs de större kustfloderna Foglia, Metauro, Cesano och Esino. Hufvudprodukter äro vin, oliver, sydfrukter, spanmål, dock endast hvete i tillräcklig mängd. I den bergiga vestra delen idkas företrädesvis boskapsskötsel. Mineralriket lemnar brunkol, svafvel, mineralolja och flere slags byggnadssten. Förnämsta industrigrenen är silkesodling och sidenväfveri. Jernvägen Bologna--Ancona går igenom provinsen.
Pescara. 1. Flod (forntidens Aternus) i mellersta Italien, upprinner under namnet Aterno i prov. Aquila på högsta delen af Apenninerna, flyter i början mot s. ö. förbi staden Aquila, vänder sig derefter mot n. ö., genombryter nedanför Popoli Abruzzernas hufvudkedja och faller ut i Adriatiska hafvet vid staden Pescara. Längd omkr. 140 km. I sin nedre del bildar den gräns mellan prov. Teramo och Chieti. -- 2. Stad och fästning uti italienska prov. Chieti, vid mynningen af ofvannämnda flod och jernvägarna Ancona--Brindisi och P.--Aquila. 2,726 innev. (1881). P. är forntidens Aternum, vestinernas, marrucinernas och pelignernas gemensamma hamnstad.
Pescara, Ferrando Francesco, markis af P., krigare, tillhörde slägten Avalos, som skänkt Spanien en rad duktiga krigare. Han föddes 1490 och vann utmärkelse redan 1512 i slaget vid Ravenna, der han förde det lätta spanska rytteriet, men blef fången. Efter att hafva bidragit till segern vid Bicocca (1522)
Källa: Project Runeberg ·
