Sida 105
menskligheten ett ovanskligt testamente, så skulle han vilja uttrycka det i orden: »Håll din mun sluten!»
*
Andhemtningens stora hemlighet med hänsyn till det muntliga föredragets konst.
Ur den föregående undersökningen i fråga om andningsverksamheten framgå nu följande hufvudsatser:
Andningsformen bör vara bål- eller mellangärdsandning, emedan denna andningsform bäst befordrar icke blott det muntliga föredragets konst utan äfven andningens lifsändamål, samt
andningen bör, så vidt möjligt är, ske genom näsöppningen, emedan näsan är menniskans naturliga respirator.
I röstkonstnärens förmåga att under sitt föredrag, så vidt möjligt är, förbinda de fordringar, som innehållas i dessa båda satser, ligger andhemtningens stora hemlighet ur konstnärlig synpunkt.
Fasthåller man därjämte den estetiska fordran, att andhemtningen skall vara omärklig eller ej gifva upphof vare sig till störande afbrott i föredraget eller någon störande ändring i ansiktsmusklernas läge, så är det tydligt, att näsandningen äfven ur denna synpunkt skulle bäst befrämja konstens fordringar. Röstkonstnären, som andades genom näsöppningen, skulle nämligen icke behöfva för andningens skull vare sig öppna sin mun under pausen eller under föredragets lopp ändra den munställning eller det ansiktsuttryck, som återspeglade hans inre tillstånd, hvilken omständighet särskildt för skådespelaren innebure en oskattbar fördel.
Vid närmare iakttagande visar sig dessutom, att ett naturligt förhållande förefinnes å ena sidan mellan bålandningen och inandningen genom näsöppningen, å den andra
