Sida 21
sorgens eller vredens, utan frambringar också en motsvarande muskelgestalt i vårt anlete, särskildt i ögats, pannans och munnens muskelsystem och åstadkommer slutligen omedelbart eller medelbart korresponderande muskelgestalter i hela vår organism och särskildt i de främre, mera rörliga extremiteterna, armar och händer.
Sålunda, har då naturen gifvit oss menniskor trenne särskilda uttrycksmedel eller trenne särskilda språk, två ljudspråk och ett skriftspråk för att samtidigt begagnas eller ömsesidigt samverka för att på detta sätt underlätta öfverflyttningen af våra inre tillstånd till andras medvetande. Så har varit och så är naturens mening. Men huru ofta missförstå vi icke naturens vinkar eller göra i vår blindhet allt hvad vi förmå för att förvrida naturens mening, äfven då den synes vittna som kraftigast om det högsta af allt slags förnuft.
Vi kunna nu skrida till definitionen på det muntliga föredragets förmåga. Denna förmåga består nämligen i herraväldet öfver de oss af naturen förlänade uttrycksmedlen ljudspråk, rösttoner, ansiktsuttryck och åtbörder såsom harmoniskt samarbetande verktyg för öfverflyttningen af inre tillstånd från ett medvetande till ett annat.
I det föregående hafva vi påpekat denna förmågas betydelse i det enskilda lifvet, men allt af vikt, som rör sig inom den enskildes lifsområde, återfinna vi också uti historiens lif blott med den skilnad, att vi här få skåda det i stora drag eller liksom genom ett förstoringsglas. Så förhåller det sig äfven med den företeelse, om hvilken här är fråga.
*
Det muntliga föredragets historiska betydelse.
»Intet stort i världen har någonsin blifvit utfördt utan lidelse,» säger en af Tysklands förnämste tänkare och efter honom Tysklands störste skald. Men med lika mycket skäl
