Sida 377
Slutsatser.
För hvarje talande, särskildt under det offentliga föredraget, gälle såsom allmän ljudningsregel: Insätt talverktygets delar noggrant i det för hvarje språkljud erforderliga läget och låt framför allt läpparna intaga den för hvarje särskildt vokalljud egendomliga ställningen, så att de öppnas lodrätt vid a-ljudet, utvikas eller dragas åt sidorna i olika grader vid ä-, e- och i-ljuden samt rundas på tillbörligt sätt vid å-, o-, u-, y- och ö-ljuden. Medelst denna bestämda artikulation, som bör fortgå under mer intensivt än extensivt kraftiga rörelser och sålunda aldrig får urarta till osköna eller löjliga förvridningar af ansiktsmusklerna, skall en person med jämförelsevis svagare stämma göra sig lättare hörd inför en större församling än en annan person med vida kraftigare röstmedel, men som ej förstår artikulationens konst, utan låter de olikartade ljudvågorna mer eller mindre sammanblandas innanför de otillräckligt eller slappt rörliga läpparna.
För uppfostrare och särskildt föräldrar gälle följande grundregel: Vårda i tid och allt framgent barnets språkliga uppfostran. Tillåt ej vare sig af klemighet eller missriktad föräldraförtjusning, att barnet, sedan dess talverktyg uppnått tillbörlig utveckling, får vänja sig vid felaktigt uttal af enskilda språkljud eller andra uttalsfel, utan beifra dem i tid, bestämdt men vänligt, och de skola i regeln kunna undanrödjas, medan de i annat f all lätt rotfasta sig som svårbotliga lyten, mer eller mindre djupt ingripande i barnets framtida inre lif och yttre existensvilkor.
Må slutligen våra insiktsfulla och nitiska lärare behjärta regeln: Vårda modersmålets rena ljud, så skall, utom andra fördelar, äfven inlärandet af de främmande språkens ljud därigenom främjas, men glöm icke, att inöfningen af språkljud utan ett planmässigt inlärande af satsdelarnas riktiga betoning aldrig skall leda till annat än fuskverk på språkundervisningens områden.
*
