Sida 53
enkelt icke till prest.» I mången ärlig svensk prests öra måste sådana ord ljuda som ett mycket hårdt tal. Det fria föredragets svårigheter torde emellertid i vårt land vara öfverskattade. Svårigheterna sammanhänga förnämligast med bristen på öfning. Då en till mogen ålder hunnen person första gången inlåter sig på experimentet att lära sig utantill ett litterärt alster, hvars författande tagit kanske en hel dags arbete eller mera i anspråk och hvars uppläsning fordrar tre fjärdedels timme, så skola svårigheterna synas honom nästan oöfverstigliga. Men om han allt ifrån sin tidigaste ungdom och därefter under sin studietid vid universitetet öfvat sitt minne på denna väg, så skulle han vid sitt inträde i prestämbetet icke hafva förnummit ett spår af de svårigheter, som under andra omständigheter synas honom så afskräckande. Oftast kanske beror dock svårigheten därpå, att man ej eger något begrepp om den rätta metoden vid ett sådant inlärande. Vanligen begår man nämligen det misstaget att försöka mekaniskt inlära hvad man skrifvit ord för ord från början till slutet på samma sätt, som man i barndomen inlär ett katekesstycke. Det är denna metod, som så ofta störtar utanläsaren i olycka, ty så snart en fras eller stundom blott ett ord undsluppit hans minne, varder han förvirrad och tvärstannar. Hela utanlexan förekommer liksom bortblåst. Han kommer af sig, kanske liksom Dumbom vid ingången.
*
Det fria föredragets inläringsmetod.
Den rätta metoden för inlärandet icke blott af predikningar utan af hvarje författarealster, som skall fritt föredragas, är däremot följande.
Först och främst inpräglar man fast och säkert hufvudpunkterna uti innehållets planläggning eller dess logiska skelett. Härvid skall man snart komma under fund med, att ju mera klar och tydlig en sådan planläggning är ur formelt logisk synpunkt, desto lättare är den inlärd, emedan förståndet är
