Sida 131
Sångundervisningen, liksom talstämmans öfning i och för sig, bör sålunda i första rummet ej åsyfta att inöfva vissa tonföljder eller melodier, icke ens att utveckla röstens styrka eller omfång, utan bör i första rummet hafva till ändamål att inlära den rätta användningen af det konstrika verktyg, medelst hvilket så väl sångstämmans som talstämmans toner komma till stånd, hvilket åter icke kan ske utan en grundlig insikt om röstapparatens anatomiska byggnad och fysiologiska verkningssätt. Möjligheten af röstens utveckling och vård beror, med andra ord, på insikten i de organiska förutsättningar, af hvilka tonens uppkomst och utveckling betingas, och dessa förutsättningar äro följande:
1:o) det motoriska elementet -- lungorna och deras respirationskraft;
2:o) det vibratoriska elementet -- struphufvudet;
3:o) resonanselementet -- svalget, mun- och näsrummet;
4:o) artikulationselementet -- tunga, gom, tänder och läppar.
Röstens utbildning med hänsyn till andningsverksamheten (det motoriska elementet). Öfningar.
Då röstens förnämsta egenskaper, framför allt dess uthållighet och styrka, väsentligen bero på lungornas respirationskraft och denna hos mången är alltför svag antingen af naturen eller på grund af lefnadsvanor, sysselsättningar, sjukdom m. m., men hos en hvar kan genom lämplig andningsgymnastik stärkas eller ytterligare utvecklas, så kunna för detta ändamål följande öfningar anbefallas.
1. Djup och långsam inandning, hastig utandning med tillsluten mun.
Man lägger sig på ryggen i rak ställning samt befriad från alla tryckande band kring hals och underlif. (Dylika öfningar böra därför helst företagas i sängen efter afklädningen eller före påklädningen, hvarvid luften i rummet bör
