Sida 26
trenne omförmälda hufvudpunkterna, och det är denna, som förskämmer smaken hos den stora massan af teaterbesökare, som, van vid falskt spel, förlorat blicken för sann konst och därför vid åsynen af en verklig konstnär, hvars rykte ej utbasunats, ej sällan förblir kall och säger: »Den där spelar ju icke».
Om de trenne hufvudformerna af det världsliga föredragets konst, nämligen vältaligheten i offentliga och enskilda kretsar, uppläsningen och samläsningen inom hem och skola samt skådespelarekonsten, såsom dessa hufvudformer te sig särskildt i vårt land, skola vi i det närvarande sammanhanget inskränka oss endast till några inledande anmärkningar.
*
Om det världsliga föredragets nuvarande ståndpunkt i Sverige.
Det offentliga föredraget och vältaligheten i enskilda kretsar.
Inom våra större politiska och kommunala församlingar påträffa vi liksom i hvarje annat civiliseradt lands representantförsamlingar ett icke ringa antal framstående talareförmågor. Men lika visst torde det vara, att de fleste af våra på riksdagen uppträdande talare i ett eller annat afseende sakna åtskilliga af det muntliga föredragets enklaste förutsättningar. Stämman är antingen rå och skroflig eller svag, hes och pipande, artikulationen är otydlig och språkljuden orena antingen på grund af vårdslöst uttal, eller emedan talarens språkljud, ehuru ämnade att varda hvad man kallar högsvenska, dock äro på ett mer eller mindre stötande sätt uppblandade med de egendomliga ljuden från hans bygdemål. Hos representanterna af allmogeklassen förekommer detta fel mindre stötande, i samma mån de tala ett rent bygdemål -- en rättighet, hvilken ingen torde vilja förmena dem -- hvaremot alltför många af de öfriga
