Sida 261

Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik.

I hvilket förhållande står det artikulerade ljud eller den förbindelse af sådana ljud, vi kalla ord, till det inre tillstånd, den föreställning, tanke o. s. v., som med ordet skall betecknas? Är förhållandet mellan tecknet och det betecknade blott ett yttre, beroende på en omedveten eller medveten öfverenskommelse mellan ett visst antal menskliga individer, som på grund af naturliga, historiska och därmed sammanhängande sociala förhållanden nödgats taga sin tillflykt till ett gemensamt andligt-sinligt samfärdsmedel, ett gemensamt språk, eller måste förhållandet mellan ord och föreställning hufvudsakligen betraktas såsom ett inre förhållande eller så, att det eller de ljud, af hvilka ett ord består, med nödvändighet hänvisa på eller rätta sig efter beskaffenheten af den föreställning eller det föremål, de äro ämnade att betecknad

Utan att inlåta oss på de vidtgående och ännu olösta frågorna om språkets uppkomst och beskaffenheten af alla de faktorer, som gjort och göra sig gällande vid språkutvecklingen och språkförgreningen, inskränka vi oss att här uttala den mening, att ingendera af de ofvannämda frågorna *kan med obetingadt ja besvaras. För åsikten om ett blott på konvention eller kompromiss hvilande förhållande mellan föreställning och språkljud vittna de obestridliga fakta, att språket icke är medfödt, utan att hvarje språk, äfven modersmålet, måste inläras, att samma föreställning i olika språk ofta betecknas med ljud, som med hvarandra ega hvarken yttre likhet eller inre frändskap, att massor af ord och ordvändningar inom samma språk uppstå och försvinna eller på ett godtyckligt sätt förändras icke blott under en eller annan generations lifstid utan under loppet af några få år, ja stundom endast månader och att sådana företeelser påträffas icke blott i vildarnes språk utan också i den civiliserade världens medelpunkt, t. ex. i den parisiska s. k. boulevard-jargonen o. s. v. Det under en viss tidpunkt lefvande språket skulle sålunda bero på ett slags »contrat

Skannad sida 261