Sida 44
mening, och huru skulle denna brist inom vårt kulturlif kunna fyllas? Mycket skulle i detta afseende kunna vinnas, om landets förnämsta teater blott egde till sitt förfogande ett belopp af t. ex. tio tusen kronor, fördeladt i premier att årligen utdelas till de bästa större eller mindre täflingsskrifter på detta område, samt en pröfningsnämnd, sammansatt icke blott af teaterns ledare eller societärer utan äfven af andra, utom teatern stående sakkunniga personer. Genom en dylik pristäflan skulle utan tvifvel många af våra mest framstående intelligenser lockas att beträda den skriftställarebana, som våra förnämsta skalder och skriftställare hittills funnit så oviss, så föga lockande eller så litet lönande. Låtom oss slutligen tillse, att den dramatiske konstnären ej behöfver med bekymmer motse sin ålderdom eller af ekonomiska skäl ångra sitt inträde på en sådan konstnärsbana, och vi skola helt visst, innan många år hunnit förflyta, äfven ega en svensk skådespelarekonst, som skall stå i jämnhöjd med allt det bästa, som svensk odling frambragt, och i och med detsamma skola vi också hafva erhållit det bästa mönstret liksom den bäste läraren för alla andra områden af det muntliga föredragets konst i tal och sång.
*
Om det svenska predikstolsföredraget.
Låtom oss nu kasta en blick på den andliga vältaligheten i vårt land.
Tydligt är, att vi inom vår kyrka liksom inom vår representantförsamling skola kunna påträffa framstående talare, allvarligt sinnade, grundligt bildade och hjärtevarma personligheter, hvilka därjämte af naturen blifvit begåfvade med
