Det muntliga föredragets konst

framskridna år kan likaledes stundom medföra en dylik uttalsstörning, hvilken under sin mera utbildade form skulle kunna kallas lallande, emedan personens språk erinrar om den sammangyttring af ofullgångna språkljud, som kännetecknar barnets första talförsök. Föreligger emellertid intet organiskt fel i talverktyget, så visar erfarenheten, att äfven mycket starkt utvecklade former af lallande kunna nästan fullständigt botas med tillhjälp af planmässiga ljudöfningar under en skicklig lärares ledning.

Nasal ljudmissbildning eller snöfling.

Detta fel, som uppstår, när under talandet näskanalen är öppen, då den borde vara sluten eller sluten, då den borde vara öppen, har erhållit den vetenskapliga benämningen Dyslalia nasalis eller Rhinolalia och indelas i aperta (öppen) och clausa (sluten). Snöflingen i sin utbildade form är oftast, dock icke alltid, en Dyslalia palatina eller åtföljd ät någon gom-abnormitet.

Angående det s. k. öppna snöflandet anmärka vi följande. Vid uttalet af vokalerna och samtliga konsonanterna med undantag af m, n och n^g måste gomseglet dragas bakåt uppåt mot svalgets bakre vägg, så att näsrummet afspärras från munrummet, genom hvilket senare luftströmmen tager sin utfartsväg. Kommer icke en dylik afspärrning till stånd, emedan gomseglet af ett eller annat skäl ej kan på tillbörligt sätt göra tjänst, så blifva vokalljuden mer eller mindre orena och nasalerade, och explosivljuden p, t, k o. s. v. blifva otydliga, emedan en alltför stor del af den för deras bildning erforderliga luftströmmen utgår genom näskanalen, hvartill slutligen kommer, att näsljuden alltför starkt tränga sig fram i förgrunden.

Denna art af snöfling kan uppstå genom gomsegelsförlamning, uppkommen t. ex. genom difteritiska eller andra sjukdomar, eller genom vare sig medfödd eller på annan väg tillkommen klyfning af hårda eller mjuka gommen. Under sistnämda omständigheter kan visserligen bättring men sällan