Sida 57
predikanter i utlandet, där det fria föredraget är regel, och orsaken härtill måste sökas i den omständigheten, att den alltför stora minnesansträngningen hos talaren hämmar uttrycket af det naturliga lif, som utgör ett af det muntliga föredragets förnämsta verkningsmedel och som kan göra sig gällande äfven vid en formelt riktig qch uttrycksfull framsägning af en i vårdadt talspråk författad skrift.
*
Orsakerna till förlusten af uttrycksfullhetens naturgåfva och medlen till dess återvinnande.
De förnämsta af dessa orsaker äro: den med åren aftagande fysiska och andliga rörligheten, vissa yrken och lefnadsvanor, den tysta läsningen, ordets missbruk samt oriktigt bedrifven språkundervisning i skolorna.
Inom de mindre bildade samhällsklasserna, t. ex. bland daglönare, som tillbragt största delen af sitt lif under ett enformigt släparbete, påträffa vi icke sällan personer, som med nästan orörliga anletsdrag uttrycka sina sparsamma föreställningar i en långsamt släpande, inom endast ett par toner växlande, halft frammumlad tonföljd, som kanske endast under rusets inflytelse antager lifligare fart och mera växlande tonsteg. Men äfven inom de högre samhällsklasserna kunna vi ganska ofta påträffa ett liknande förhållande. Huru ofta möta vi icke äldre affärsmän eller till en något mera framskriden ålder hunna ämbetsmän, i synnerhet sådana, som råkat kvarglömma sig i det paradis, där Evas roll utföres af någon gammal hushållerska, och hvilkas tal så ensidigt behärskas af befallandets, vredens eller knarrighetens tonböjningar, att dessa till och med synas hafva satt sig fast i deras skrattoner? Kvinnans naturliga rösttoner bibehålla sig visserligen längre än mannens. Vi kunna särskildt
