Sida 84
Utandningen försiggår sålunda. De elastiska lungorna sträfva att återtaga sitt ursprungliga omfång. Denna sträfvan understödes å ena sidan af utandningsmusklernas sammandragning, å den andra af inandningsmusklernas slappning samt slutligen af bröstkorgens egen tyngd. När bröstkorgen? sjunker tillbaka, sammantryckas lungorna, och luften i lungorna utpressas genom luftstrupen.
Nu uppstår emellertid den viktiga frågan, om och i hvilken mån ett visst andningssätt befordrar eller hämmar utvecklingen af och vården om menniskoröstens förnämsta, egenskaper.
*
Den utbildade menniskoröstens förnämsta egenskaper.
Dessa egenskaper äro: uthållighet, kraft och fyllighet, välljud och renhet, omfång och böjlighet.
Röstens uthållighet består först och främst i förmågan att utan ny andhemtning förlänga röstbandens vibrationer och yttrar sig sålunda i förmågan att utan förnyelse af luftförrådet uttrycka längre satser, toner eller tonföljder. Men uthålligheten kan äfven tagas i en vidsträcktare bemärkelse och innebär då förmågan att under ett längre föredrag använda rösten utan att någon sådan trötthet i röstverktygen uppstårr att röstens egenskaper därigenom lida något väsentligt afbräck. Uthålligheten beror dels på bröstkorgens naturliga beskaffenhet och form, dels på andningsmusklernas styrka, böjlighet och riktiga användning.
Ett ljuds styrka och fyllighet stå i direkt förhållande till luftdallringarnas vidd (amplitud) och bestämmas af två faktorer, nämligen elasticiteten hos den dallrande kroppen och intensiteten i den orsak, som frambringar dallringarna. Så t. ex. bestämmes violintonens styrka dels af strängames, och ljudbottnens vibrationsförmåga, dels af stråkdragets kraft. Tillämpas detta på röstapparaten, så bestämmas röstens
