Sida 364
Förord
viss likhet med stottring, och en eller annan dylik olycklig störtare eller tumlare lär också under den DierTenbachska operationsepidemien blifvit opererad för stottring. Fackmannen upptäcker dock lätt skilnaden mellan dessa båda företeelser, och en hvar kan göra detsamma, om han blott iakttager, att störtaren talar bättre, ofta alldeles normalt, men stottraren sämre, i den mån han föresätter sig att tala på en gång tydligt och flytande.
Med dessa framsägningsfel få icke förblandas den hackning, stockning och upprepning, som förekomma under dålig innanläsning särskildt af främmande språk. Detta fel har ofta sin grund i svårigheten att med ledighet uttala de erforderliga ljuden, men ännu oftare i oförmågan att med ledighet framsäga ordförbindelserna, emedan hackaren ej på tillbörligt sätt fått inhemta satsbetoningens konst.
Botemedlet mot alla dessa fel ligger i den didaktiska metoden, rätt tillämpad. Mot släpningen har man bland annat förordat planmässiga ljud-, läs- och talöfningar, under hvilka konsonantljuden skulle särskildt kraftigt framhållas, hvarigenom föredragets fart äfven skulle ökas, emedan släpningen företrädesvis berodde på förlängningen af vokalernas uttalstid. Tydlig och fast ljudning torde äfven i första rummet böra användas såsom botemedel mot störtning och tumling, men enligt vår öfvertygelse erbjuder sig jämte detta äfven ett annat och i vissa fall ännu kraftigare botemedel uti den riktigt och planmässigt tillämpade betoningen, så väl den kvantitativa som sinnelags- eller känslobetoningen, hvars systematiska framställning är ämnad att utgöra hufvudinnehållet i en annan del af detta arbete.
*
Källa: Project Runeberg ·