Det muntliga föredragets konst

tycks spela rollen af ett slags uppassare, som endast har till uppgift att bära fram den musikaliska anrättningen, medan vi å andra sidan antingen sakna eller glömt bort hela den viktiga faktor i ett folks nationela uppfostran, som kommer till stånd därigenom, att skalderna dikta stämningsfulla folksånger, hvilkas text lockar tonsättarne till melodier. Hvilken skatt som t. ex. Tyskland besitter i sin nationela sånglitteratur, torde icke hafva undgått den, som varit närvarande vid någon studentfest eller ännu hellre vid någon större folkfest i Tyskland, då ögonblickets stämning gifvit sig uttryck i enstämmig samsång. En dylik sång har visserligen icke tycke af konsertsång. Den ljuder helt enkelt som en röst ur tusen munnar, men den ljuder därjämte som en röst ur blott ett enda hjärta. Detta, att ett folk midt ibland sina oändligt skiftande och stridiga individuela intressen allt tydligare lär sig känna, att det i grund och botten eger liksom »blott ett enda hjärta», är, skulle vi tro, ett af de förnämsta målen för all verklig folkuppfostran, och om den äkta nationela sången är ett kraftigt medel för uppnåendet af detta mål, så får den icke af vare sig hemmet eller skolan ställas i skräpvrån. Hemmet kan dock här uträtta föga utan hjälp af skolan. Lycklig därför den skola, som själf icke är så ouppfostrad, att hon sätter sitt förnämsta mål i att vara lexförhörare och kursinpräglare eller så pedagogiskt okunnig, att hon icke ens vet, hvad som i pedagogiskt hänseende brister henne, utan tror sig kunna reformeras blott genom kursjämkningar och ändrade läsordningar eller slutligen så pedagogiskt naiv, att hon tror sitt lif bero på det antal timmar, hon får egna åt ett dödt språk l

Vi måste dock här inskränka oss till följande önskemål. Låtom oss i våra skolor få nationela sånger med äkta poesi icke blott i melodien utan äfven i texten, låt dessa sånger aldrig sjungas, innan texten dessförinnan blifvit uppläst med sorgfälligt iakttagande af rena språkljud och riktig, stämningsfull betoning och låt slutligen detta sätt att framsäga texten, så långt möjligt är, blifva själen i sångföredraget -- så skola vi snart förnimma, att icke blott den flerstämmiga utan äfven den enstämmiga samsången i skolan kan blifva något annat än ett »simpelt skrål».