Sida 304
Förord
i skarpa vokalmotsatser eller genom en sammanställning af ord, hvilkas betonade vokalljud tillhöra rakt motsatta grupper, de ljusa och dunkla vokalklasserna, då ju dessa genom sin oförmåga att bilda harmoniska språkljudsackord bäst uttrycka stämningens lynne. För att en sådan vokaldisharmoni skall kunna blifva rätt hörbar fordras dock i regeln, att vokalljuden skola åtföljas af kraftiga konsonantförbindelser, t. ex.:
Med förnyadt hot Faller stormen på, Och då brister skot, Och då springer rå. (Fritiofs saga, Fritiof på hafvet.)
Och vinden drog Med hi och ho Öfver myr och skog, Genom hult och mö. (V. Rydberg: Skogsrået.)
Mindre starkt klingar vokalmotsatsen uti:
Klipporna gunga, Askviggar ljunga. (Lidner: Spastaras död.)
Man jämföre härmed, huru vid skildringen af tvenne på hvarandra följande motsatta inre tillstånd de mörka skarpa och de ljusa blida ljuden samla sig i skilda flockar, t. ex.:
-- -- -- -- -- -- Då smälte på lärarens panna Molnet med åskorna i, och han talte med mildare stämma, Ljuflig som aftonens fläkt, som harpor vid Babylons elfvar. (Tegnér: Nattvardsbarnen.)
Särdeles intressant är nedanstående strof ur Runebergs Sandels, emedan den inom omfånget af några versrader ger prof på icke mindre än trenne af de ljudegendomligheter, vi här ofvan sökt uppvisa. Först finner man nämligen disharmonien återspeglad i de stridiga ljusa och dunkla ljuden:
Då spordes ej mer ett smygande knot, En hviskning bitter och dof
Källa: Project Runeberg ·