Tillbaka Read Runeberg

Det muntliga föredragets konst

Originalsida 367
Originalsida 367
Originalsida 366
Originalsida 367
366–367

Sida 367

Förord

Erfarenhetsbevis med hänsyn till mellangärdsandningens betydelse ... 86. Näsandningen och dess förnämsta betydelse ... 88. Andhemtningens stora hemlighet med hänsyn till det muntliga föredragets konst ... 93. Regler för andningen under föredraget ... 95. Historiska upplysningar om andhemtningens s. k. stora hemlighet ... 98. Andningshinder beroende på klädedräkten, särskildt det kvinliga snörlifvet ... 100. Regler för ställningen under det muntliga föredraget ... 113. Röstorganets gymnastik ... 115.

Sången såsom nationelt uppfostringsmedel 115. -- Röstens utbildning med hänsyn till andningsverksamheten (det motoriska elementet). Öfningar 119. -- Röstens utbildning med hänsyn till förutsättningarna för röstbandens verksamhet (det vibratoriska elementet). Öfningar 126. -- Röstens utbildning med hänsyn till resonans- och artikulationselementen. Öfningar 135.

Allmänna hygieniska och dietiska föreskrifter för röstens vård ... 143.

III. Om språket och språkljuden (ss. 145--365)

Om högsvenskt språk ... 147. Granskning af den Osthoffska åsikten om kulturspråkets uttalssätt ... 162. Satser i uttalsfrågan, särskildt med hänsyn till högsvenskan ... 176. Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljudvärde ... 181. Om skilnaden i fonetiskt hänseende mellan högspråk och lågspråk samt om gränserna för kraftbesparingslagens språkliga användning ... 202. Om de svenska l- och r-ljuden ... 209.

Om klang-l och tjock-l 210. -- Ljudöfning 218. -- Om klang-r och skorr-r 219. -- Uttalanden och undersökningar af Sievers, Brücke, Merkel, Trautmann m. fl. angående de båda hufvudslagen af r-ljud 225. -- Framstående tallärares omdömen i r-ljudsfrågan 239. -- Regler för inlärandet af tungspets-r 246.

Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en hög svensk ljudsymbolik ... 249.

A-ljudet såsom grundton i harmoniska stämningar 290. -- I-ljudet såsom grundton i lifliga tillstånd af lust eller olust, hvilka uttrycka sig i hög, genomträngande röstton 295. -- U samt slutet å, o och öppet ö i vissa konsonantförbindelser såsom grundton i mörka stämningar, hvilka gifva sig uttryck i en dof röstton 297. -- Ä-ljudet såsom grundton i allvar, åtföljdt

Källa: Project Runeberg ·