Sida 265
Kattarp ...
är Antennaria dioica Gaertn. (Gnaphalium L.). "Kattfötterna" äro hvit-ulligt ludna och försedda med rotstock, från hvilken vanligen flere stjelkar och korta grenskott uppstiga, de senare bärande spadlika, rundtrubbade, med udd försedda blad. De blomkorgbärande stjelkarnas blad äro jämnbredt lansettlika, spetsiga, under hvitludna, ofvan vanligen glatta. Blomkorgarna, flere eller färre till antalet, skaftade, i spetsen af stjelken, äro af två slag på olika stånd. Det ena slaget har endast rörformiga, tvåkönade blommor, hvilkas med enkelt märke försedda pistiller äro ofruktsamma; dessa blommor äro således hanblommor. Det andra slaget saknar ståndare, men har fruktsamma pistiller med tvåklufvet märke. Kattfoten är således tvåbyggare, hvaraf artnamnet dioica (af Grek. dis, dubbel, och oikos, hem). Den vanliga kattfoten är ytterst allmän på torra backar och betesmarker. I Sveriges och Norges nordligaste fjälltrakter finnas två andra arter af samma slägte: A. alpina (L.) R. Br. och A. carpatica (Wg) R. Br. -- Kattfoten har förr under namnet Flores et herba Gnaphalii l. Pilosellae albae l. Pedis cati varit använd mot blodhosta, lungsot, rödsot o. s. v. O. T. S.
Kattfretten l. kattskunken, Bassaris astuta, zool., hör till skunkdjurens familj och rofdjurens ordning bland däggdjuren. Den fullvuxna hannen blir 57 cm. lång, med 38 cm. lång svans. Till kroppsformen påminner djuret något om en liten räf. Färgen är ofvan mörkt brungrå, på kinderna och buken hvit; svansen är hvit, med åtta svarta ringar. Kattfretten finnes i Mejico i klippremnor och öde byggnader, t. o. m. i sjelfva hufvudstaden, och i Texas företrädesvis i ihåliga träd. Han har till hälften indragbara klor, kan klättra rätt bra, är liflig, lekfull och munter, men tämligen skygg. Det oaktadt kan han utan synnerlig svårighet tämjas, t. o. m. få springa fritt omkring i huset, samt gör då nytta genom att fånga råttor och möss. I det vilda tillståndet gör han ofta skada i hönsgårdarna. C. R. S.
Kattgina, sjöv. Se Ankardäfvert.
Kattglimmer, miner., detsamma som glimmer (se d. o.).
Kattguld och kattsilfver, i folkspråket använda benämningar för de, ofta i sand förekommande, guld- eller silfver-glänsande fjällen af mineralet glimmer (se d. o.), äfvensom för de större eller mindre partier deraf, som äro inväxta i åtskilliga bergarter och i synnerhet vid qvarts- och fältspatsbrott kunna erhållas i ganska stora skifvor. E. E.
Katthajen. Se Doggfisk-slägtet.
Katthammarsvik, allmän landthamn på Gotlands östra kust, Östergarns socken. Kalkbränning, utförsel af trävaror och kalk. Hamnen har ett djup af 3 m. och besöktes 1882 af 52 ankommande och afgående fartyg om tillsammans 3,010 tons drägtighet. A. G.
Kattivar (Kathiawar), halfö på vestra kusten af Hindustan, bildande en samling af 188 större och mindre stater i Gudjarat, har en areal af omkr. 57,000 qvkm. och omkr. 2,5 mill. innev. Se Gudjarat.
Kattkrejare l. kattrejare. Se Bumbåt.
Kattlo. Se Lodjuret.
Kattmaki. Se Makierna.
Kattmynta, Nepeta cataria L., bot. farmak., en 60--90 cm. hög, gråluden, grenig ört med skaftade, hjertlika, under gråludna blad. Blommorna, små, hvitaktiga, tvåläppiga, med tvåväldiga ståndare (nat. fam. Labiatae Juss., kl. Didynamia L.), sitta i utdraget axlika samlingar i stjelk- och grentopparna. Frukten af hvarje blomma består af fyra elliptiska, glatta och släta smånötter. Kattmyntan förekommer mindre allmänt i Sverige vid byar och gårdar samt någon gång planterad för sin ganska starka aromatiska, myntaliknande lukt, som säges vara särdeles omtyckt af kattor, hvaraf äfven örten fått sitt namn. I det öfriga Europa är kattmyntan tämligen allmän, och Herba nepetae l. catariae är använd och berömd i andra land såsom ett husmedel mot bleksot, hufvudvärk, väderspänningar samt bröstoch tarmkatarrer. -- Kattmyntan har någon gång funnits inblandad i citronmeliss (se Melissa). O. T. S.
Kattnäs (ej Katrinenäs), socken i Södermanlands län, Daga härad. Arealen 2,559 har. 348 innev. (1883). Annex till Frustuna, Strengnäs stift, Daga kontrakt.
Kattorm. Se Natt-trädormar.
Kattost, Malva L., bot. farmak., ett örtslägte, som bildar typen för nat. fam. Malvaceae Juss. och hör till kl. Monadelphia L. Det omfattar i den svenska floran 5 större eller mindre, upprätta eller nedliggande arter, hvilka hafva handflikiga blad samt röda eller hvita blommor, omgifna af ett femklufvet blomfoder, med hvilket det trebladiga ytterfodret är vid basen sammanvuxet. Frukten består af många enfröiga karpeller, ordnade kring ett kort pelarelikt fäste, så att de tillsammans likna en liten rund kaka, med sina afrundade kanter erinrande om formen af en vanlig ost (deraf det svenska namnet). Det är egentligen de båda mera lågväxta arterna M. vulgaris Fr. och M. borealis Wallm., som bära namnet kattost. Den mycket högväxta M. Alcea L. är den bekanta stockrosen, hvilken odlas i många varieteter för sina praktfullt färgade och fördubblade blommor. Kattostbladen, Folia malvae, äro ännu i många land officinella och användas för sin halt af växtslem i form af dekokter eller te mot bröstkatarrer. O. T. S.
Kattowitz, kretsstad i preussiska regeringsområdet Oppeln (Schlesien), i ett lifligt bergverks- och industridistrikt nära polska gränsen. Staden har flere stora jernverk, jerngjuterier och maskinfabriker samt zink- och kolgrufvor i trakten. Liksom alla kringliggande orter i det öfverschlesiska bergverksdistriktet har K. växt mycket hastigt. Det var ännu 1815 en obetydlig by, blef stad 1867 och hade 1880 12,623 innev.
Kattrejare l. kattkrejare. Se Bumbåt.
Kattrygg, skeppsb. Då ett fartyg förändrar form på det sätt, att dess ändar sätta sig, och då således kölen får bukt uppåt, i st. f. att den under byggnaden var fullkomligt rät, säger man, att fartyget är "ryggbrutet" eller "har kattrygg". J. G. B.
Källa: Project Runeberg · ·
