Sida 284
Kef ...
K. författade äfven etnografiska arbeten, som dock numera äro föråldrade.
Kefevs [hårdt k], Grek. mytol. Se Cepheus.
Kefisodotos [hårdt k]. 1. K., kallad den äldre, grekisk bildhuggare af den attiska skolan, var verksam under de tre första årtiondena af 4:de årh. f. Kr., således på gränsen mellan den äldre och den yngre konsten, och bildar öfvergången från Fidias' och hans skolas upphöjda stil till Skopas' och Praxiteles' mera passionerade och gratiösa framställningssätt. Han antages med hög grad af sannolikhet hafva varit Praxiteles' fader samt sjelf måhända son och lärjunge till Alkamenes. K. visade sig som en efterföljare af den äldre stilen deri att han hufvudsakligen framställde gudabilder. Bland dessa omtalas en utmärkt bronsstod af Athene i Piraeus och ett berömdt altare vid Zevs Soters tempel på samma ställe (sannolikt utförda i samband med Konons byggnader i Piraeus 392), vidare en tronande Zevs, utförd med biträde af Xenofon, en samtida attisk bildhuggare, och uppställd jämte ett par gudinnor i Megalopolis (anlagdt omkr. 370). De tre sistnämnda bilderna voro i pentelisk marmor, hvadan K. var skicklig såväl i bronsgjutning som marmorbehandling. Derjämte utförde han för Helikon De nio muserna, hvilka då förmodligen framställdes för första gången, så att möjligen de många senare upprepningarna af musernas bilder låta härleda sig från K. Om ett enda af hans verk ega vi föreställning genom en ypperlig marmorkopia: det är en af greken Pausanias prisad grupp af Eirene med Plutos (freden fostrande rikedomen), igenkänd 1867 af den tyske arkeologen Brunn efter nyfunna attiska mynt såsom efterbildad i den grupp af en ädel qvinna med ett barn på armen, som vanligtvis kallats "Leukothea med Bacchus såsom barn" och nu befinner sig i München. Eirenekulten förnyades efter slaget vid Leukas 375 f. Kr. af Konons son Timotheos, och dermed sammanhängde troligen gruppens uppställande i Athen. Originalet antages ha varit utfördt i brons. -- 2. K., kallad den yngre, grekisk bildhuggare af den nyattiska skolan, antagligen den föregåendes sonson, son af Praxiteles, arbetade åtskilligt, i synnerhet porträttstatyer, tillsammans med sin broder Timarchos. K. var utmärkt både i brons- och mamnorteknik, och i afseende på ämnen behandlade han alla slag, äfven stoder af gudar och heroer. Men mest berömd var han för ett arbete i marmor, en erotisk grupp (Symplegma), som fanns i Pergamos och beundrades för det yppiga sätt, hvarpå den sinliga skönheten var återgifven. C. R. N.
Kefisos [hårdt k], floder i Grekland. Se Cephisus.
Keflavikur [kebla-], vik af Faxafjörður (se d. o.) med redd och handelsplats, på norra kusten af halfön Reykjanes, i lä af dess nordvestliga udde. C. R.
Keflinge, socken i Malmöhus län, Harjagers härad. Arealen 823 har. 585 innev. (1882). Annex till Hög, Lunds stift. Harjagers kontrakt.
Kefren [hårdt k] l. Chefren (grekisk ordform för det inhemska Chafra l. Schafra), egyptisk konung af den 4:de dynastien (omkr. 3,000 f. Kr.), Cheops' (se d. o.) broder och efterträdare, regerade enl. Herodotos 56 år och är känd genom den af honom i byn Gize uppförda pyramiden, den andra i storleken.
Kehl [hårdt k], stad i badensiska kretsen Offenburg, med 2,067 innev. (1880), är beläget nära Kinzigs utlopp i Rhen och midt emot Strassburg, dit jernvägen leder öfver en 309 m. lång bro. Tillverkning af cigarrer, hattar, trikåvaror, metallduk, guldlister och cement; flere ångsågar samt liflig handel med timmer och stenkol. K. eröfrades 1678 af fransmännen och befästes starkt af Vauban. Genom freden i Rijswijk 1697 återleinnades det till Tyskland, men kom under följande fejder flere gånger tillbaka under Frankrike. Badens besittning af staden tryggades först genom fredsslutet vid Napoleon I:s fall, hvarefter befästningarna slopades 1815. Under kriget 1870--71 utsattes K. för en häftig beskjutning från Strassburg och led dervid svåra skador. Sedan dess är staden indragen i Strassburgs fästningskomplex. S. A. L.
Kehr [hårdt k], Karl, tysk pedagog, f. 1830, sedan 1874 direktor för lärareseminariet och provinsial-döfstummeanstalten i Halberstadt, har utgifvit bl. a. Praktische geometrie für volks- und fortbildungsschulen (1860; 6:te uppl. 1880), Der christliche religionsunterricht in der oberklasse der volksschule (1864; 4:de uppl. 1881) och Die praxis der volksschule (1868; 8:de uppl. 1877; öfversatt på flere språk. I Helsingfors utgafs 1871 "Praktisk handbok för elementarlärare efter Kehr", öfvers. från ryskan). Under K:s redaktion utkomma sedan 1872 "Pädagogische blätter für lehrerbildung und lehrerbildungsanstalten".
Kehren [hårdt k], Joseph, tysk historiemålare, f. 1817, kom 1834 till Düsseldorf, der han af Schadow, akademiens direktör, upptogs som medhjelpare. Sitt första sjelfständiga verk, S:ta Agnes, måladt för ett slottskapell, utförde han 1839. Derefter kommo flere altartaflor, hvarjämte han målade kyrkofanor och hjelpte andra konstnärer med utförande af freskobilder. Då Alfred Rethel, som skulle måla en cykel bilder ur Karl den stores historia i Aachens rådhussal, 1852 blef vansinnig, fick K. i uppdrag att fullborda verket, som han afslutade 1862. Han försökte dervid att i stil och färg hålla sig så nära den förre mästaren som möjligt, men oaktadt all samvetsgranhet led han åtskilligt orättvist tadel för sitt sätt att gå till väga. K. slog sig sedan ned i Düsseldorf och hade der den olyckan att genom akademibyggnadens brand, 1872, förlora alla sina i den förvarade arbeten och studier. Såsom en hjelp i nöden erhöll han af staten uppdrag att tillsammans med en olycksbroder, historiemålaren Commans, måla aulan till ett lärareseminarium i Mörs, der han i en frisartad väggmålning framställde verldshistoriens förlopp före Kristus samt vidare från Kristi grafläggning till Karl den store. Fortsättningen öfverlemnades åt protestantiska konstnärer. Bland hans öfriga arbeten märkas
Källa: Project Runeberg · ·
