Sida 302
Kemell ...
taxa, efter hvilken undersökningarna skola betalas, samt att låta inspektera stationerna; till densamma skola föreståndarna årligen afgifva berättelser. De ämnen, som utgjort föremål för stationernas undersökningar, hafva varit foder- och gödningsämnen, jordarter, mat- och och dryckes-varor, ämnen att pröfvas på arsenik, vatten- och fröprof (frökontroll åligger samtliga stationerna, men skötes i Halmstad af särskild person), tekniska produkter o. s. v. Under de sex första månaderna af år 1883 inlemnades vid de fem af staten understödda kemiska stationerna tillsammans 3,521 undersökningsartiklar. -- Ultuna och Alnarps landtbruksinstituts laboratorier äro likaledes skyldiga att efter taxa utföra analyser, men endast för jordbrukets behof. Privata kemister, som sysselsatte sig med kontrollundersökningar i jordbrukets och näringarnas tjenst, och af hvilka de fleste, mot skyldighet att efter billig taxa betjena allmänheten, åtnjöto understöd af hushållningssällskapen, hvar och en i sin ort, funnos 1883 i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Göteborg, Falun, Hernösand och Umeå. Hushållningssällskapens sammanlagda utgifter for "kemiska stationer och undersökningar" uppgingo 1882 till 42,354 kronor. -- För rent vetenskaplig, experimentel forskning på områden tillhörande jordbruket äro de agrikulturkemiska försöksanstalterna (se d. o.) inrättade. E. A.
Kemiska strålar, fys. Strålar, som utgå från en ljuskälla, hafva icke blott förmågan att lysa och värma, utan äfven att framkalla vissa kemiska förändringar, nämligen såväl att upplösa vissa sammansatta ämnen i deras beståndsdelar som ock att af enklare ämnen sammansätta nya. De enkla ljussorter (färger), af hvilka solljuset består, förhålla sig i detta afseende mycket olika. De mest brytbara, de som ligga åt violetta änden af spektrum, äro mest verksamma; de gula och röda strålarna hafva deremot ingen märkbar inverkan. Solspektrets kemiska förmåga sträcker sig från den frauenhoferska linien F, som ligger i det blåa fältet, genom det violetta och fortsätter åt detta håll ett långt stycke utanför spektrets synliga del, der de s. k. ultravioletta l. extravioletta strålarna ligga. Det är sannolikt, att bland de många olika slag af kemiska verkningar, som detta strålparti kan åstadkomma, en del företrädesvis framkallas af vissa, en annan del af andra strålgrupper, men vår kännedom härom är ännu ganska ofullständig. -- Bland kemiska sönderdelningar, som framkallas af ljuset, bör i främsta rummet nämnas utfällningen af silfver ur silfversalter, såsom salpetersyrad silfveroxid (lapis infernalis), klor-, brom- och jodsilfver, hvilken visar sig deri att de svartna i dagsljuset. Ljuset sönderdelar äfven med större eller mindre lätthet kromsyra och tvefaldt kromsyradt kali, haloidsalterna af qvicksilfver, jern, platina och guld, salpetersyra, uransalter m. fl. I motsats härtill få organiska ämnen, socker, stärkelse, gelatin m. fl., och likaså vätgasen genom ljusets inverkan en större benägenhet att förena sig med syrgas, klor, brom och jod. Den bäst kända
reaktion af detta slag är bildandet af saltsyra ur dess beståndsdelar klor och vätgas. (Jfr Kemiska fotometern.) Om silfversalter utsättas för ljus i närvaro af organiska ämnen, blir derför sönderdelningen påskyndad. Häruti består principen för fotografien. Det är härvid likgiltigt om expositionen för ljuset sker före tillsättandet af det organiska ämnet eller efteråt. Sålunda framkallar pyrogallussyran den fotografiska bilden, som, ehuru osynlig, uppväckes vid ljusets inverkan på den i silfverbadet preparerade plåten. Samma reaktion framkallas äfven, om det organiska ämnet utsättes för ljuset och silfversaltet sedan tillsättes, utan att hafva varit exponeradt. En annan egenskap, som tillkommer de kemiska strålarna, är den att de meddela en joderad silfverplåt förmågan att kondensera qvicksilfverångor. Härpå grundar sig daguerreotypien. Emedan de ultravioletta strålarna hafva en betydande kemisk verkan, har man lyckats på fotografisk väg framställa bilder af solspektrum, som åt det violetta hållet sträcka sig långt utom spektrets synliga del, och inom det ultravioletta området funnit en stor mängd frauenhoferska linier, hvilkas tillvaro på annat sätt ej skulle kunnat upptäckas. -- De kemiska strålarna hafva derjämte äfven en hel mängd andra verkningar, såsom den att bleka färgstofter, hemtade ur växtriket, att alstra bjerta blomfärger, att gifva växterna deras gröna färg (klorofyllbildningen), att framkalla utandningen af syrgas hos bladen m. fl. verkningar af största betydelse för det organiska lifvet. -- Af de kemiska strålarna frambringas äfven de ljusfenomen, som benämnas fosforescens och fluorescens. Ljusstrålar af mindre brytbarhet än de kemiska kunna visserligen icke inleda en kemisk process, men hafva enl. Edmond Becquerel den märkvärdiga egenskapen att kunna fortsätta en sådan, när den en gång börjat. R. R.
Kemiska tecken. Se Atomvigt.
Kemisk eqvivalent. Se Eqvivalent.
Kemisk frändskap. Se Affinitet.
Kemisk process kallas hvarje förlopp, vid hvilket nya ämnen bildas, således sönderdelningar, då af ett ämne tvänne eller flere nya ämnen uppstå, isomeriska förvandlingar, då ett ämne genom förändring af atomernas läge i molekylen ger upphof till ett nytt, lika sammansatt, men af andra egenskaper utmärkt ämne, dubbel dekomposition, då tvänne ämnen byta beståndsdelar, substitution, då vissa ämnen ersätta någon eller några beståndsdelar i en förening, och föreningar, då två eller flere olika ämnen förenas till nya ämnen. P. T. C.
Kemiskt elddon, Döbereinerska elddonet. Se Elddon.
Kemiskt spektrum, fys., benämnes ofta den del af spektrum, som innehåller de mest brytbara strålarna, nämligen de violetta och de i spektrum utanför dessa liggande osynliga ultravioletta. Benämningen syftar på dessa strålars förmåga att utöfva vissa kemiska verkningar. Se Kemiska strålar. R. R.
Kemisk våg, en noggrann och känslig våg af den konstruktion, som kemisterna begagna vid sina experiment. Se Våg. R. R.
Källa: Project Runeberg ·
