Sida 454
Klubbekriget ...
förbättrades böndernas olyckliga läge; och ställningen blef än svårare, då den allmänna, stora söndring, som rådde i svenska riket, nådde Österbotten. Bönderna kände sig dragna till hertig Karls parti, ty Klas Fleming, deras förtryckare, var konung Sigismunds hängifnaste anhängare. Bland dem, som inledde förbindelser mellan dem och hertigen, nämnes i främsta rummet den i Österbotten mäktige Hans Fordell. Genom upprepade beskickningar anhöll man hos hertigen om råd och hjelp. Denne svarade till en början undvikande, men torde slutligen gifvit bönderna rådet att på egen hand försvara sig mot Flemings knektar. Detta föga välbetänkta yttrande var den gnista, som framkallade striden, hvilken fick namn af "klubbekriget", icke derför att böndernas enda eller vanliga vapen skulle varit klubbor, utan emedan Flemings soldater på spe kallade de föga disciplinerade bönderna klubbemän. Redan den 25 Nov. 1596 föreföll ett häftigt tumult invid Stor-Kyro kyrka. Likartade oroligheter egde under de närmast följande dagarna rum flerestädes i södra Österbotten, och förgäfves sökte Klas Flemings fogde, Abraham Melchiorsson, lugna de upproriske. Ur dessa spridda uppträden framgick sedermera en efter en omfattande plan ordnad rörelse. Bönderna beslöto nämligen att, fördelade i skilda skaror, bryta in i södra Finlands olika landskap för att öfverallt mana till resning mot förtryckaren. Hufvudstyrkan under befäl af Jakob Ilkka trängde fram till Birkkala socken i nordöstra Satakunta, men blef d. 31 Dec. 1596 slagen vid Nokia gård. Ilkka sjelf blef tillfångatagen och afrättad. Likaså visade sig bönderna på andra håll oförmögna att motstå det kungliga partiets vapenöfvade trupper. En hop under befäl af Bengt Pouttu blef slagen af Axel Kurck vid Anola gård i Ulfsby socken. De bönder, som framträngt till Tavastland, tillbakaslogos af Ivar Tavast invid Padasjoki kyrka. De manstarka skaror slutligen, som framträngt till Savolaks och lockat större delen af innebyggarna derstädes på sin sida, sammandrabbade den 23 Jan. 1597 invid S:t Michels prestgård med höfdingens på Nyslott, Götrik Finckes, trupper och blefvo fullständigt nedgjorda. Medan de syd-österbottniske bönderna sålunda ledo nederlag efter nederlag, hade nord-österbottningarna hållit sig stilla. Men nu började äfven desse, uppretade genom den hårdhet, hvarmed deras sydlige medbröder blifvit behandlade, att röra på sig; och äfven bland dem bröt upprorslågan fullt ut, sedan hertig Karl ditsändt en fogde vid namn Israel Larsson, hvilken på allt sätt retade dem till motstånd mot Klas Fleming. Dennes ofvannämnde fogde, som sökte verka i motsatt riktning, blef öfverfallen och tillfångatagen, hvarefter Israel Larsson i spetsen för nyuppbådade bondhopar framträngde till södra Österbotten. Knappt hade emellertid Klas Fleming fått underrättelse derom, innan han med sina ryttare skyndade bönderna till mötes. Den sista, afgörande drabbningen stod vid Santalvori i Ilmola socken d. 24 Febr. 1597, der bönderna å nyo ledo ett fruktansvärdt
nederlag. Fem hundra blefvo tillfångatagna; andra lågo fallna på slagfältet. Böndernas kraft var då helt och hållet bruten, och den segrande marsken kunde utan fruktan för framtida oro återvända till södra Finland. Man har beräknat, att omkr. 3,000 bönder fallit i dessa strider, som å ömse sidor fördes med utomordentlig grymhet. -- Klubbekrigets följder voro icke af omfattande art, men det var dock en märklig episod i den långvariga kamp, som ledde till befästandet af Sveriges själfständighet och till reformationens fullständiga genomförande i riket. M. G. S.
Klubbsvamp, Clavaria L., bot., ett mycket artrikt svampslägte, som bildar typen för en särskild familj, Clavariaceae, bland hattsvamparna (Hymenomycetes Fr.) inom kl. Cryptogamia L. Klubbsvamparnas familj igenkännes derpå att svampens fruktbärande del (sporhuset) är klubbformig eller, ännu oftare, busklik eller korallformigt förgrenad. Färgen vexlar mellan gul- eller hvitaktig och köttfärgad. Sporbädden bekläder den glatta ytan rundtomkring. Klubbsvamparnas grenar äro trinda. Många bland klubbsvamparna äro ätliga. Klubbsvamparna tillhöra våra skogar, der de växa på marken, mera sällan på ruttnande trädrötter. De, som växa å barrträdsrötter, hafva vanligen en sträf terpentinsmak, som gör dem mindre behagliga eller omöjliga att förtära. Jfr Fingersvampar. O. T. S.
Klufven sköld (Lat. scutum perpendiculariter sectum, Fr. écu parti, T. gespaltener schild), herald., kallas en sköld, då den skäres lodrätt af en skura midt i tu.
Klufven svans, herald. Svansen på heraldiska lejon uppböjes nära vid roten och drages uppåt parallelt med ryggen samt är först ganska yfvig, sedan försedd med några få strån. Från slutet af 1500-talet är svansen ibland klufven i en s. k. dubbelsvans, hvars delar äro lindade om hvarandra med hvar sin ändtofs. Lejon med dubbelsvans förekommer för första gången i Sverige på konung Gustaf Adolfs tyska Nürnbergs-riksdaler af år 1632. B. S.
Kluge, Friedrich, tysk språkforskare, f. 1856 i Köln, blef 1878 filos. doktor på grund af afhandlingen Beiträge zur geschichte der germanischen conjugation, ett synnerligen lefvande arbete, som tidigt fäste allmän uppmärksamhet vid den unge vetenskapsmannen. 1880 blef han docent i tysk och engelsk filologi i Strassburg och kallades 1883 till professor i Jena. K:s vigtigaste arbete -- jämte den ofvannämnda gradualdisputationen -- är Etymologisches wörterbuch der deutschen sprache (1883), som trots sin knappa form är utan all jämförelse den bästa etymologiska ordbok Tyskland eger. K. utmärker sig der, liksom i de många smärre, men delvis mycket vigtiga uppsatser han i några tidskrifter publicerat, lika mycket för mångsidiga och grundliga lingvistiska kunskaper som för god metod, i hvilket senare
Källa: Project Runeberg ·
