Sida 461
Klädesholmen ...
då i bildsnideri. År 1834 blef han lärjunge af bildsnidaren Renn i Imst, som skapat det nyare träbildhuggeriet. Från 1843 arbetade han sjelfständigt och sysselsatte sig förnämligast med kyrkliga bildverk i trä och sten. Så utförde han på 1850-talet bilder för domen i Augsburg, Kristus och apostlarna för en kyrka nära Landshut o. s. v. Han vardt sedan lärare i modellering i slöjdskolan i München, men fortsatte derjämte sin praktiska verksamhet som konstnär. Hans hufvudarbete är ett högaltare för den restaurerade Frauenkirche i München, med framställning af Jungfru Marias kröning, berömd för skönhet och adel i uppfattningen. K. blef 1862 professor vid akademien i München. Död derstädes 1881.
Knafahólar, en grupp af uppkastade högar, något n. om Keldur vid östra Rangå i Rangarvalla syssel på Island. Der lade sig, enligt Njåls saga, Starkad och Egil med tillsammans trettio man i bakhåll för Gunnar från Hliðarendi och hans bröder Kolskegg och Hjort. I den följande striden på en udde i ån stupade Hjort, men bröderna fällde fjorton man, hvarefter de öfriga flydde. C. R.
Knallbygden, folklig benämning på de sju härad af Elfsborgs län: Ås, Vedens, Kinds, Marks, Bollebygds, Gäsene och Redvägs, hvilkas allmoge, de s. k. "knallarna", var berättigad att i landet kringföra och försälja sina egna eller ortens tillverkningar. Jfr Gårdfarihandel.
Knalle. 1. Sjöv., torkadt svart rågbröd i skorpform. Sådant bröd begagnas i allmänhet till skeppsbröd å svenska fartyg. -- 2. Se Gårdfarihandel. L. H.
Knallgas, knall-luft, hydro-oxygengas, kem., en blandning af 2 volymer vätgas och 1 volym syrgas, som vid antändning under våldsam explosion förenas till vatten. Under förbränningen alstras en betydlig mängd värme, enligt Thomsen 68,357 kalorier för hvarje molekyl (18 gr.) vatten, som bildas. Då man vill undvika den häftiga explosionen vid gasblandningens ögonblickliga förbränning och i stället, för tekniska behof, önskar erhålla en småningom skeende förbränning, nyttjar man s. k. knallgasbläster (se d. o.). P. T. C.
Knallgasbläster l. knallgasblåsrör, en kemisk apparat, som består af ett metallrör, hvilket omsluter ett annat, vid spetsen med en skärm omgifvet rör. Genom det inre röret ledes syrgasen, och genom det yttre får vätgasen strömma. Antänder man gasblandningen (knallgasen) vid apparatens mynning, förbrinner den, i samma mån den bildas, med en liten, föga lysande låga, som emellertid utvecklar en betydlig hetta. Med ett sådant blåsrör kan man smälta platina, lerjord, kiselsyra m. fl. svårsmältbara ämnen samt upphetta kalk till hvitglödgning och sålunda framkalla ett intensivt ljus (kalkljus, Drummonds ljus). Större apparater, konstruerade efter samma principer, användas till smältning af större massor platina, destillering af silfver o. s. v. P. T. C.
Knallgaspistolen, detsamma som Elektriska pistolen (se d. o.).
Knallguld, ett explosivt guldpreparat, sannolikt guldoxid-ammoniak, An2 O3 4NH3, kändt redan af alkemisterna, erhålles, om en neutral lösning af guldklorid fälles med ammoniak. I torrt tillstånd är knallguldet ett gulbrunt eller grönaktigt pulver, som med yttersta våldsamhet exploderar vid rifning eller slag. Det nyttjas till förgyllning af porslin. P. T. C.
Knallhatt (tändhatt) kallas en liten med tändsats, vanligtvis knallqvicksilfver och krut, fylld kopparhatt, som, anbringad på ett gevärs tändhattstapp eller i patronen, antänder gevärets krutladdning vid hanens nedfallande. H. W. W.
Knall-luft. Se Knallgas.
Knallmannit l. nitro-mannit, kem., mannitens salpetersyre-eter, bildas vid inverkan af koncentrerad salpetersyra på mannit och är ett häftigt explosivt ämne. P. T. C.
Knall- och fall-rör l. perkussionsrör. Se Brandrör.
Knallpulver, kem., en explosiv blandning af 1 del svafvel, 3 delar salpeter och 2 delar pottaska. P. T. C.
Knallqvicksilfver, knallsyra, kem., upptäckt af Gay-Lussac och Liebig 1824, bildas, då 3 delar qvicksilfver lösas i 36 delar kall, stark salpetersyra, hvarefter 17 delar alkohol tillsättas och sedermera ytterligare 17 delar alkohol. Det gråhvita kristallpulver, som dervid erhålles, är mycket giftigt och högst explosivt. Det nyttjas till fyllnad i knallhattar. Sammansättningen motsvarar formeln C(NO2) Hg CN eller qvicksilfversaltet af den i fritt tillstånd obekanta knallsyran, nitro-acetonitrilen. P. T. C.
Knallsilfver, kem., erhålles af silfver på samma sätt som knallqvicksilfver och är ännu iner explosivt än detta. P. T. C.
Knallsyra. Se Knallqvicksilfver.
Knap, sjöv., en aflång knapp af ek eller annat hård t träslag, fastsatt på lämpliga ställen å fartyget för fastgöring af tågändar. Fig. 1 visar en större sådan, ett s. k. krysshult. -- Benämningen knap nyttjas äfven för klotsar, fastsatta å rundhult m. m. för att utgöra stöd för stroppar, surrningar m. m. Se fig. 2. L. H.
Knapadel (af Fornsv. knaper, T. knappe, egentl. samma ord som knabe, tjenande adelsyngling, väpnare), lägre adel i allmänhet, speord på obemedlad adel; ståndspersoner, hvilkas bördsfåfänga står i alltför stort missförhållande till deras inskränkta lefnadsvilkor (knapherrskap).
Knape (T. knappe, Isl. knapi, tjenare, gosse), egentl. gosse (T. knabe); en riddares tjenare, väpnare. Se Armifer.
Knape, Anders Hansson, donator, föddes i Uddevalla d. 3 Jan. 1720, började sin bana som sjöman, bosatte sig på 1750-talet i sin födelsestad som köpman och skeppsredare samt förvärfvade en ansenlig förmögenhet, af hvilken större delen genom donationsbref af d. 10 April 1772 af honom och hans hustru, Katarina Heggart, anslogs till en barnhusinrättning vid Gustafsberg nära Uddevalla (se
Källa: Project Runeberg ·
