Sida 521
Kollekt ...
ändradt skick. Men det var ej endast som andlig lyriker K. framträdde; ett större, halft episkt, halft didaktiskt verk lemnade han i Biblisk qwinno-spegel, af hvilken den förra delen utkom 1732, den senare först 1750. Här har K. företagit sig att poetiskt framställa bibelns förnämsta qvinnokarakterer, deras lif och de läror, som kunna hemtas derur. L. Hammarsköld, som dock ej är pålitlig, när det gäller bedömandet af dylika arbeten, fann i detta "en ganska rå ton och den tidens smak för allegoriserande"; en och annan något frivol målning anser han "nog besynnerligt sticka af mot de allvarsamma betraktelserna". Emellertid förråda vissa partier ganska mycken uppfinningsgåfva, och det hela är i versifikatoriskt hänseende ovanligt fulltonigt och rent. K. blef prost 1729, presiderade 1739 vid prestmötet i Skara för en synodaldisputation, blef 1742 kontraktsprost i Väne kontrakt samt afled d. 8 April 1753. Utom ofvannämnda skrifter efterlemnade han en mängd tillfällighetsverser, några disputationer, en likpredikan samt en påbegynt Biblisk mannaspegel, hvars handskrift dock förkom efter hans död. I Carlesons och Sahlstedts bekanta samlingar finnas flere af hans poetiska alster, i den senares dock endast i utdrag. -rn.
3. Kolmodin, Olof, d. y., universitetslärare, dotterson till den föregående (efter hvilken han erhöll både för- och tillnamn. K:s fädernenamn var Dahl; han var halfbroder till psalmförfattarna Erik och Kristofer Dahl), föddes d. 13 Sept. 1766 i Saleby församling i Vestergötland, blef 1783 student i Upsala, promoverades derstädes 1791 till filos. magister samt utnämndes 1792 till docent i svensk literaturhistoria och 1805 till professor skytteanus. Död på Broby i Stockholms län d. 14 Juli 1838. K. var en blygsam, välvillig, tämligen maklig man. Böjd för att åsidosätta den till hans professur hörande statskunskapen, föreläste han hälst öfver de latinske prosaförfattarna. Sjelf skref han ledig och smakfull latin. För efterverlden har han gjort sig känd hufvudsakligen genom sina utmärkta öfversättningar af Livius ("Romerska historien", 1--3 bd, omfattande Livius' 10 första böcker,1831--32, flere uppl.; 4--5 bd, omfattande Livius' 21--27 bok, 1843--44) och Tacitus ("Romerska häfdeböcker", 1 bd, 1844, och "Romerske annaler", del 1, 1833--35; 2:dra uppl. 1870).
4. Kolmodin, Gustaf, den ofvannämnde Mikael K:s ättling i 6:te led, jordbrukare, riksdags- och kommunalman, född på Stenstu i Endre socken på Gotland d. 16 Mars 1823, student i Lund 1842, vistades vid Väderbrunns landtbruksskola 1845--47 och öfvertog efter återkomsten till Gotland fädernegården Stenstu. Han var der föreståndare för länets landtbruksskola 1848--51 och utvecklade en gagnrik verksamhet dels genom sin undervisning, dels genom det för närliggande bygder välgörande föredömet af ett väl skött jordbruk. Såsom fullmäktig för Gotlands norra domsaga bevistade han riksdagarna 1867--1875, blef sistnämnda år återvald, men afsade sig uppdraget på grund af försvagad helsa. Under sin riksdagstid var han
ledamot af lagutskottet 1869--1871, af bevillningsutsk. 1872 och af särskilda utskottet för elementarundervisningens ordnande 1873. Åren 1870--1872 arbetade han såsom ledamot af komitén för revision af läroverksstadgan. Såsom riksdagsman och komitéledamot kämpade han för religionsfrihet, för försvarets stärkande genom införande af allmän värnpligt, för skogarnas skyddande genom lagstiftning och för skiljandet af militärbefälhafvarebefattningen vid Gotlands nationalbeväring från landshöfdingebefattningen inom länet samt emot de klassiska språkens förherskande ställning vid elementarundervisningen. Han var allmänt erkänd såsom en af Andra kammarens mest framstående talare. -- Vid kyrkomötena 1868, 1873 och 1878 var han lekmannaombud för Visby stift. Dertill å nyo utsedd 1883, nödgades han af helsoskäl afsäga sig uppdraget. Med undantag af år 1879 har K. varit ledamot af Gotlands läns landsting allt sedan denna institutions begynnelse (1863).
Kolmogorij (Cholmogorij), stad i ryska guvernem. Archangel, vid venstra stranden af Dvina. Omkr. 1,200 innev., hvilka hufvudsakligen idka ladugårdsskötsel. Korna i trakten (af holländsk ras) äro eftersökta i hela Ryssland för sin mjölkrikedom. K. var en af bjarmernas förnämsta handelsplatser (se Bjarmaland) och är för öfrigt bekant såsom ryska regentinnan Annas och hennes gemål Anton Ulriks förvisningsort.
Kolmården (i Fornsv. Colmarþ och Kulmarþ, antagl. af ett subst. marþer, skog; således "kolskogen"), bergs- och skogstrakt i Östergötland, Södermanland och Nerike. Den breda, tillplattade, af en mängd tvärdalar, kärr och vattendrag söndersplittrade bergåsen höjer sig s. v. om Nyköping ur Östersjön. Öfver slättlandet sträcker den sig, med kullar af 15 till 60 m. höjd, vesterut, brant stupande mot söder till Bråviken, Östergötlands slättbygd och sjön Glan, men mot norr småningom öfvergående i de lägre kuperade trakter, som omgifva Södermanlands insjöar. Mot nordvest sträcka sig K:s utsprång ända till sjön Sottern i Nerike samt inåt Finspångaläns härad i Östergötland, sålunda sammanhängande med bergssträckningen Tylöskogen. Ej långt från sjön Glan, i närheten af Hult i Qvillinge socken, når K. sin största höjd, 167 m. Mångenstädes förekomma jern-, koppar- m. fl. malmanledningar. Berggrunden utgöres hufvudsakligen af röd gneis; på flere ställen finnas i denna inkilade mäktiga lågor af kornig kalksten, hvilken sedan lång tid tillbaka är bearbetad och allmänt känd under namnet Kolmårdsmarmor (se d. o.). Utsigterna från bergåsens sydliga branter öfver Bråviken, Glan och slätten kring Norrköping äro med rätta berömda. A. G.
Kolmårdsmarmor, en inom Kolmården, vid norra stranden af Bråviken, förekommande grönflammig eller grönådrig, serpentinförande varietet af urkalksten, eller s. k. kornig kalksten. Den bearbetas till pelare, grafmonument, bordskifvor, urnor m. m. Den yttre portalen å Nationalmuseum i Stockholm är af slipad kolmårdsmarmor. (Jfr Kalksten.) En alldeles
Källa: Project Runeberg ·
